Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Maria G Francke: Det dåliga samvetet för städningen kulminerar alltid inför jul

Skammen över att städa för lite ärvs från kvinna till kvinna. Maria G Francke läser Malin Haawinds bok ”Satans skit – en bok om smuts” och försöker ta till sig insikten att städa är en del av livet, men att städa är inte att leva.

Tidstypisk städning år 1948.Bild: Sydsvenskans arkiv
De första dagarna var det hon som dammade, moppade golv, svabbade, skurade avloppsbrunnar och jag tittade på. Sedan överlämnade hon trasor och rengöringsmedel till mig och studerade med sträng blick när jag tog vid. Var framme med ett pekfinger när jag missade några nedfallna vissna blad bakom en kruka i en fönsterkarm, kände under blandaren i vasken jag just skrubbat ren och rynkade på näsan, visade hur man skulle komma in ordentligt i hörnen med moppen så att det inte packades gammalt damm där. Först därefter släppte min kollega ut mig på egna arbetspass.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen