Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
HD:s fotopristagare

Johannes Samuelssons närgångna bilder av det lokala

Umeåbon Johannes Samuelsson är årets mottagare av Helsingborgs Dagblads fotopris 2019. En hyperaktuell skildrare av platsens politik.

Av:
Johan Malmberg
|
"Hur hittade ni mig!?"
Fotografen Johannes Samuelsson skrattar tvivlande när han får beskedet över telefon. Årets mottagare av HD:s fotopris är tämligen okänd i Fotosverige, men som juryn ser det en mycket värdig mottagare av ett pris som gärna uppmuntrar viktig bildjournalistik att nå fler plattformar.
Men bildjournalistik, kan man verkligen kalla det Johannes Samuelsson sysslar med för det? Han är onekligen fotograf i grunden, som den västerbottning han är influerades han tidigt av Sune Jonssons dokumentärfotografi; ett stillsamt etnografiskt betraktande av människor och platser. Gymnasisten Johannes Samuelsson travade jämt runt med en kamera runt halsen. Det var med det bagaget han kom in på Högskolan för fotografi i Göteborg för dryga decenniet sedan och det var där han som en av få närmade sig konstfotografin från det utpräglat dokumentära hållet.
Hans examensprov är talande, en essä i text och bild som följer projektet runt Ostindiefararen Götheborg under fem års tid. Den blev så småningom till en bok, "Att skriva ett äventyr", med några funktionella men föga anslående bilder. Däremot innehöll den vindlande essäistiska texten frågor som mest liknar en programförklaring för en blivande fotograf.
Johannes Samuelsson beskriver där hur han möter poeten Fredrik Nygren och denne berättar för honom om den ideala essän: "En text som startar på ett ställe men sedan får hitta hem själv". I samma skrift återger Johannes Samuelsson hur hans handledare under studietiden, fotokonstnären Annika von Hausswolff, ställer honom en fråga:
"Vad är en berättelse?"
Han tänker sig ett svar i stil med att en berättelse är ett språk och att ha ett språk är att äga makt. Sedan förstod han att hennes fråga var mycket enklare än så: hon undrade helt enkelt varför han skrev eller fotograferade det han gjorde.
– Det är klart att representationsproblematik, vem som har rätt till historien och att återge den, är centralt på en fotografisk utbildning. Men jag tror nog att den blivit extra central för mig. Det är säkert därför mina projekt blir så utdragna och pågår i flera år, för när jag väl har lyft på locket till en historia känner jag ett stort ansvar inför de personer jag skildrar, säger han.
Johannes Samuelsson.Bild: Tom Wall
Efter Göteborgsutbildningen kom han av en slump att flytta hem till Umeå. Ett infall under en blöt kväll ledde till att han skadade sitt knä allvarligt. Under den långa konvalescensen flyttade han in i pojkrummet hos föräldrarna. Han hade plötsligt en massa tid – och slapp försörja sig. Det gjorde något med hans blick på sin nygamla stad. Så småningom blev han gästlärare på Arkitekthögskolan. Studenterna hade mest internationella lärare och det föll på honom att föreläsa om "platsens politik" – vilket blev ett sätt för honom att på allvar studera vad som utspelade sig i det offentliga rummet i hans stad.
Den han först kom att intressera sig för var korvgubben Helmer (läs Johannes Samuelssons egen berättelse om projektet på följande sidor) och hans protest mot att kommunen skulle införa uniforma och öppna korvvagnar. För Johannes Samuelsson var det en talande bild av en kommun som önskar gentrifiera och varumärkefiera gator och torg. Vilket tog sig än starkare uttryck då Umeå 2014 bar titeln europeisk kulturhuvudstad.
– Jag föreställer mig att man – kommunala politiker och tjänstemän – i många städer tävlar om att locka folk till sin stad. Det ska vara snyggt och prydligt. Men hela staden riskerar att bli en scen till för ... vem?
Han har fortsatt arbeta i samma anda. Johannes Samuelsson följde den långlivade striden om en utescen på Umeås centrala torg, kallad Apberget. Via engagemang för tiggare följde han den rumänske kaminbyggaren Anton. Och under flera år dokumenterade han hur det lokala möter det globala i bärindustrin, som i år blev utställning, bok men även serie i Västerbottens-Kuriren. Det senare är viktigt, att hans arbeten förvisso lika gärna kan ses som konstnärligt lodande projekt men alltid har en kommunikativ bildjournalistisk själ.
När vi träffas i Helsingborg har Johannes Samuelsson tagit tåget genom landet för att träffa konstnären Margareta Krantz, boende i Båstad. Hon var en del av konstnärskollektivet Robertsforsgruppen, som är föremål för Samuelssons nuvarande projekt i vilket han undersöker tankarna bakom den offentliga konsten på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Johannes Samuelssons fotografi handlar verkligen om platsens politik. Vikten av att förstå, men också syna de som har makten, över våra offentliga miljöer.
Och nog tillåts hans bildstudier starta på ett ställe – för att sedan hitta hem själva.

Korvkriget (2011–2013)

Bild: Johannes Samuelsson
Hösten 2011 var jag gästlärare på Umeå arkitekthögskola och sökte inspiration till en föreläsning om stadsrummet. En dag stannade jag till vid Helmers korvvagn. Han berättade om kommunens planer på att designa likformiga vagnar som skulle bli obligatoriska för samtliga korvförsäljare i Umeå, men Helmer Holm tänkte nu ta strid för rätten till sin egen korvvagn.
Jag blev intresserad och bestämde mig för att utgå från detta exempel i min föreläsning. Dessutom sökte jag och fick projektstöd från Konstnärsnämnden för projektet ”Korvkriget”. Jag intervjuade inblandade tjänstemän, andra korvförsäljare, politiker och designern av de nya vagnarna. Jag fotograferade Helmers vagn och läste på om korvförsäljningens historia.
Mellan 1930- och 1980-talet upplät många kommuner korvkiosker till personer med funktionsnedsättning. Det var en arbetsmarknadsåtgärd och en del av folkhemsbygget.
Nu verkade det som att korvvagnarna skulle bli en del av en annan sorts stadsomvandling. Ju mer research jag gjorde desto mer engagerad blev jag i Helmers situation.
Bild: Johannes Samuelsson
Jag började aktivt stödja Helmers kamp. Vårt gemensamma mål blev att försöka förmå tekniska nämnden att riva upp korvvagnsbeslutet. Efter ett intensivt arbete med namninsamlingar, debattartiklar, Facebookgrupper, insändare, mejl till politiker, en tryckt bok och en demonstration fick till slut Helmer Holm dispens för att behålla sin egen vagn.
Detta bestämdes i tekniska nämnden den 14 september 2012. Sedan dess har beslutet om de kommunala korvvagnarna rivits upp, det visade sig vara för dyrt att underhålla dem. Av de tre andra korvförsäljare som sålde korv efter gågatan slutade två att sälja korv ganska snart och 2018 upphörde den sista av dem med försäljning i sin kommunala korvkiosk.
Bild: Johannes Samuelsson
Inga nya korvförsäljare har tagit deras platser. I februari 2017 ställde jag och Helmer ut hans korvvagn tillsammans med fotografier, video och dokumentation från Korvkriget på Västerbottens museum i Umeå i utställningen ”Johannes med vänner”.
Sommaren efteråt öppnade jag och Helmer ett konstgalleri, med mina teckningar, på väggen i hans korvvagn. Vi kallade det Galleri Samuelsson Holm. Vi hann byta ut utställningen en gång innan Helmer våren 2018 sålde sin korvvagn och gick i pension. Personen som köpte Helmers korvvagn sålde korv efter gågatan ett tag men har nu inte setts till på länge.
Efter ett tag som pensionär bestämde sig Helmer för att börja sälja korv igen. Han har köpt en elcykel och säljer nu korv som hobbyverksamhet några timmar per dag när vädret tillåter. Detta kan han göra eftersom ambulerande servering inte behöver tillstånd enligt den lokala ordningsstadgan.
Han är nu Umeås enda korvförsäljare.
/Johannes Samuelsson
Bild: Johannes Samuelsson
Bild: Johannes Samuelsson

Antons skrotkaminer för utomhusbruk (2015–2017)

Bild: Johannes Samuelsson
Under vintern 2015 startade plåtslagaren Anton Ciurar, från Rumänien, tillverkning av skrotkaminer i Umeå. Då bodde han tillsammans med andra landsmän i husvagnar på ett industriområde i utkanten av staden. Kaminerna skapades då som ett billigare alternativ till gasoluppvärmning.
I projektet har Anton Ciurar byggt kaminer för konstrummet. Dessa har jag fotograferat och tillsammans har kaminer och fotografier ingått i ett antal utställningar runt om i Norrland. Kaminerna berättar om det metallhantverk och de traditioner som Anton Ciurar ärvt från sina förfäder och lärt vidare till sina barn.
Men kaminerna berättar också om samhället, om viljan att överleva och viljan att arbeta. Om en önskan att skapa ett värdigt liv i dagens Europa.
/Johannes Samuelsson
Bild: Johannes Samuelsson

Bärtider (2012–2018)

Bild: Johannes Samuelsson
I september 2013, på grund av uteblivna löner, gick över 200 thailändska bärplockare, stationerade i Hällnäs och Lesjöfors, ut i strejk. De körde till Umeå där de slog läger på en grusparkering utanför deras tilldelade fackförbund Kommunal.
Efter flera desperata veckor i en allt kyligare miljö togs kampen vidare till domstol i Thailand, där man till slut förlorade.
Med utgångspunkt i denna strejk och byn Fredrika, bärplockningsnav i Västerbotten, har jag tillsammans med kulturgeograferna Madeleine Eriksson och Aina Tollefsen följt trådar inom bärindustrin. Fokus har legat på råvarukedjan och på plockarnas situation, den disciplinering de utsätts för och det motstånd de gör.
Först skulle jag främst fotografera men med tiden började jag även skriva egna texter. Detta utmynnade i boken ”Bärtider” som jag publicerade på eget förlag våren 2019.
Det är en utsaga om min region, dess samtidshistoria och den väv av globala relationer som vi alltid befinner oss i.
/Johannes Samuelsson
Bild: Johannes Samuelsson
Bild: Johannes Samuelsson
Bild: Johannes Samuelsson
Fakta

Prismotivering

"Hans närgångna studier av det lokala äger konstnärens uppmärksamhet och bildjournalistens uthållighet. Umeåbon Johannes Samuelsson vänder kameran, pennan och den varsamma nyfikenhetens bländare mot korvgubbar, bärplockare och kaminbyggare i sitt Västerbotten. Fotografen följer dem i dagar och år och när deras historier slutligen presenteras är det som omsorgsfulla bildessäer som ömmar för att göra fotoobjekten till subjekt.

Johannes Samuelsson är mottagare av Helsingborgs Dagblads fotopris för betydande bildjournalistik år 2019."

Prissumman är 25 000 kronor.

Jury: Jenny Maria Nilsson, Alexander Mahmoud och Johan Malmberg.

Tidigare pristagare: 2018 Alexander Mahmoud, 2017 Nora Lorek.

Fakta

Johannes Samuelsson

Född 1982. Bor i Umeå med partner och barn.

Fotolinjen på Gotlands läns folkhögskola 2002 - 2003. Studerade 5 år på Högskolan för fotografi i Göteborg med masterexamen 2010.

Böcker: "Att skriva ett modernt äventyr” (2010, om Ostindiefararen Götheborg III), ”Skäliga anspråk på prydlighet, en bok om kampen för en korvvagn” (2012), ”Bärtider” (2019).

Andra arbeten: "Att lägga en kabel, om Apberget" (2013 - 2014), "Antons skrotkaminer för utomhusbruk" (2015 - 2017), ”Konsten bakom”, ett pågående bokprojekt som ska publiceras våren 2020. Just nu visas "Bärtider" i en grupputställning på Reykjavik Museum of Photography. Under 2020 kommer Johannes Samuelsson att ha en soloutställning på Norrbottens museum (15/1-15/3), medverka i en grupputställning på Västerbottens museum (22/2-30/8) och soloutställning i Robertsfors (i oktober).