Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: (S)varsbrist ger väljarflykt. Dags för en ny berättelse.

Lena Rådström Baastad.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Socialdemokraterna får sitt lägsta väljarstöd någonsin i den stora partisympatiundersökningen från Statistiska centralbyrån: 26,3 procent. Det är 2 procentenheter lägre än i fjolårets val, då partiet fick sitt lägsta resultat sedan den allmänna rösträtten infördes. Samtidigt får Sverigedemokraterna sin högsta notering hittills, 22,6 procent, och blir med marginal landets näst största parti.
Sådana opinionsvindar kan knappast tolkas som annat än tecken på missnöje med Socialdemokraternas sätt att leda regeringen. Det medger partisekreteraren Lena Rådström Baastad i en TT-intervju där hon också nämner vågen av grova brott som delförklaring.
"Det är klart att vi kan se en politisk dagordning där migration, integration, skjutningar och sprängningar ligger högt upp."
Men många känner även oro för hur välfärden fungerar, menar Rådström Baastad. Och det är på det området hon vill se större fokus. Framöver ska S prioritera välfärden, lovar hon.
Fast till skillnad från när då? Socialdemokraterna har under lång tid talat om satsningar på välfärd i de flesta sammanhang, utan att det för den skull fått väljarstödet att lyfta. Konkurrensen är hård på det välfärdspolitiska området. S gamla mantra "vård, skola, omsorg" är numera centralt för de flesta partier.
För att bryta opinionstrenden måste arbetarepartiet nog snarare lyckas vända det till en fördel att vara regeringsparti, formulera berättelsen om vart landet är på väg och lyckas få ut den till väljarna. En god grund för detta borde egentligen finnas i 73-punktsöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Men så som den hittills hanterats av Socialdemokraterna har den snarast haft en negativ effekt.
Senast på tisdagen återkom Rådström Baastad till uppgörelsen som en källa till problem.
"Vi sitter i ett januariavtal, som är bra för Sverige som helhet men som också har kostat oss i förtroende."
Det senare har socialdemokratiska ministrar i viss mån bidragit till själva. Viljan har brustit att försvara och förklara enskilda delar av överenskommelsen. Visst är det fullt förståeligt att vissa liberala förslag utmanar ideologiska kärnvärden inom S. Men det innebär inte att de är omöjliga att motivera ur socialdemokratiskt perspektiv.
Ta till exempel slopandet av värnskatten. Vid införandet av denna extra taxering på höga inkomster försäkrades att det bara var en tillfällig åtgärd. Finansminister Magdalena Andersson (S) hade därför, istället för att uttrycka ogillande, kunnat påpeka att regeringen håller vad som lovats.
Den omstridda reformeringen av Arbetsförmedlingens verksamhet är ett annat exempel. Visserligen gör arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) en del för att försvara förändringarna. Men varför inte lägga mer kraft på att förklara varför de sker? Visst grundar sig reformen på ett krav från C, men inte heller S kan rimligtvis ha missat hur Arbetsförmedlingen under lång tid har brustit i effektivitet.
Gång på gång framstår S-ministrar som mer nödgade än taggade att styra så som de gör. Och varför skulle väljarna känna förtroende för politik som knappt ens de ansvariga statsråden tycks tro på?
Den frågan kommer Socialdemokraterna inte undan i arbetet med att stoppa sin utdragna väljarflykt.
Det räcker inte att motivera fyrpartisamarbetet som ett sätt att hålla SD borta från inflytande. Den bärande tanken med styret måste vara större än så. Socialdemokraterna behöver bli bättre på att möta väljarnas viktigaste frågor. Annars får SD-företrädarna alltför lätt att hävda att det är de som har svaren.
Gå till toppen