Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Bara om Greta är bara Greta.

Årets person 2019. Det kan bli toppen: Greta Thunbergs viktiga arbete har lovprisats länge. Nu skakas piedestalen.

Många vill hänga på Greta Thunbergs framgångar.Bild: Bernat Armangue
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Årets person. Eller en bortskämd snorvalp. Greta Thunberg hade några lugna veckor bland Atlantens höga vågor medan hon seglades tillbaka från Amerika. Nu står hon åter i hetluften. Måltavla för de missnöjda.
Brasiliens högerpopulistiske president Jair Bolsonaro har retat upp sig på att den unga klimataktivisten fördömer våldet mot ursprungsbefolkningen som försöker stoppa regnskogsskövling i Amazonas. Hon twittrade om detta häromdagen: en skam att ”världen tiger”. Den mäktige presidenten svarade med klassisk härskarteknik: ”Det är märkligt hur stor plats medierna ger denna pirralha.” Snorvalp. Skitunge. Lite som USA:s president Donald Trump, som twittrar att hon måste "jobba med sina aggressionsproblem" eller när Kreml påstår att hon för ett krig mot vita män.
Därefter hade Bolsonaro liksom glömt hennes namn och talade om ”flickan”.
Stiligt nog utsåg tidskriften Time två dagar senare ”flickan” till årets person. Som första svensk och yngst att få utmärkelsen. Någonsin. Rubriken lyder: ”Greta Thunberg – ungdomens makt” och i artikeln säger hon att vi inte bara kan fortsätta leva som om morgondagen inte fanns. "Det är bara det vi säger."
När hon dessutom talat i FN i New York och på klimatmötet i Madrid, när hon lockat ut miljoner unga på gatorna för att kräva åtgärder mot klimatförändringarna, när hon intervjuas på bästa sändningstid i de stora tv-kanalerna går det inte att säga annat än att hon står på topp. Ett drygt år efter att hon satte sig utanför riksdagshuset i Stockholm med sin skylt – ”Skolstrejk för klimatet” – är hon så stor som det går att bli. Lyckligtvis fick hon inte Nobels fredspris, då hade bägaren redan runnit över.
Kritiken ökar i styrka. Inte för att det hon gör är mindre viktigt eller för att hon gör det sämre nu. Tvärtom: hon är för bra, för tung, för stark. Tonåringen utmanar för många och för mäktiga. Vanlig mediedramaturgi innebär dessvärre också att den som är så upphöjd måste ner. Inga träd får växa till himlen.
Greta Thunberg har misstänkliggjorts från den dag hon nådde rubrikerna med sin skolstrejk, först långt ute på högerkanten i Sverige och sedan av högerpopulister världen över. Från ”hon borde gå i skolan istället” till rena konspirationsteorier om att hon finansieras med ryska pengar eller av finansmannen George Soros, nationalisternas hatobjekt. Konsulten Ingmar Rentzhog var den första sökarljuset hamnade på, efter Greta Thunbergs föräldrar, operasångerskan Malena Ernman och hennes manager och make Svante Thunberg.
En vanlig tonårstjej kunde liksom inte bara sitta där i konstig mössa och nå ut med sitt budskap. Andra betalar ju tiotusentals kronor för PR – och misslyckas ändå.
Att kalla klimatförändringarna ett påhitt är en del av högerpopulistiska Alternativ för Tysklands kärnbudskap. Der Spiegel (6/5) beskriver hur partiets talesperson Jörg Meuthen i våras hånade klimataktivistens besök i EU-parlamentet: ”Håll i hatten, ett statsbesök på väldigt väldigt hög nivå, heliga Greta från Sverige.”
Oljeindustrin krokar arm med högernationalister, som numera har klimatförnekelse som en av sina viktigaste värderingar. Bland dem Sverigedemokraterna, som talar om en bluff:
”För hade det varit så att det här klimathotet hade varit vetenskapligt korrekt och riktigt så hade ju inte den här debatten drivits av politiker, den hade drivits av vetenskapsmän”, sade Björn Söder (SD) i en debatt i Kristianstad i höstas. Och missade att debatten drivs av vetenskapsmän. Även han passade på att peta in lite härskarteknik: "en sårbar tonåring utnyttjas av cyniska vuxna".
Greta Thunberg har varit kristallklar med att hennes budskap är detta: lyssna på vetenskapen. Hon har inga egna teorier eller lösningar. Hon är en katalysator; engagemanget fanns redan där, i hela världen, det som behövdes var en person, en gnista, något för alla oroade att samlas kring. Visst kan massrörelser vara olustiga, risken att sluta tänka själv och gå med massan skrämmer. Men samtidigt är oron för klimatet äkta – och behöver manifesteras.
Hon säger att hon skriver sina tal själv, men kollar fakta med experter. På FN:s klimatmöte i höstas sade hon detta med en gång historiska How dare you?: "Ni kommer till oss unga och söker hopp. Hur vågar ni?"
Det trängde genom bruset, minst sagt. Men kanske skulle hon ändå ta mer hjälp.
Många vill påverka henne. Vissa lär lyckas. SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström (11/12) menar att budskapet blir allt mer vänsterpopulistiskt och noterar att Greta Thunberg trampar rakt på smärtpunkten i de globala förhandlingarna: "På senare tid har hon börjat betona utvecklingsländers rätt till fortsatt tillväxt för att kunna höja levnadsstandarden hos dem som lever i fattigdom.”
Budskapet är politiskt också i debattartikeln för Project Syndicate där Greta Thunberg skyller klimatkrisen på ”koloniala, rasistiska och patriarkala krafter”. Och en kommunikationsexpert borde ha avrått henne att, som på klimatmötet i Madrid, uttala sig för ”folket” – we, the people. Ingen kan tala för alla, för folket; inte nationalister, inte socialister, inte klimataktivister.
Hon måste välja sina ord med omsorg. Allt hänger på hennes integritet. Trovärdigheten tål helt enkelt inte att hon buntas ihop med krafter som vill klistra sin etikett på henne. Det försvagar hela Fridays For Future. Men att hon så ettrigt avfärdas som ”barn” eller "nyttig idiot" är i sig bevis på att det hon gör är angeläget. Viktigt nog för mäktiga män att slösa sitt krut på.
Gå till toppen