Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Peter Fällmar Andersson: Del 12: Den blodigaste tiden i svensk polishistoria

Renhållningsarbetaren Ernst Värn dör hjältedöden när han hjälper polisen.
”Det ohyggliga mordet på konstapel Jöns Roos” är en sann svart julsaga i 24 delar om dödligt våld i Sverige. Om en tid, i en tid, när det talas om en ny råhet.

Engelholms poliskår 1907. Jöns Roos sittande näst längst till höger.Bild: Jenny Rydqvist
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Jöns Roos dödas i tjänsten 1908. Fyra år senare är en annan Ängelholmspolis nära samma öde.
På kvällen den 2 juli 1912 patrullerar konstapel Johan Nilsson vid Karl XV:s bro. Han får då höra om ett vilt supande bortåt Luffarskogen. Han söker sig dit och möter den gravt berusade arbetskarlen Ola Nilsson. Samtidigt råkar renhållningsarbetare Ernst Värn passera med sin vagn. Konstapel Nilsson ber om hjälp med att föra fylleristen till arresten. När Värn ska göra detta rusar två andra män fram, bröderna Ragnar och Reinhold Svensson från Norra Vram. De har delat på tre flaskor brännvin och ger sig nu på Värn och konstapel Nilsson med händer och knivar. Värn faller ihop blödande medan konstapel Nilsson sätter efter bröderna med sabeln. Han blir illa skuren i ansiktet men lyckas gripa båda två. Reinhold slåss förgäves med trätofflor i händerna.
Renhållningsarbetare Värn dör på lasarettet. Bröderna Svensson döms till totalt elva års straffarbete. Ernst Värn, som kan ha räddat polis Nilssons liv, ligger begravd på Ängelholms nya kyrkogård. På hans sten står: ”Svenska polisförbundet reste vården”.
Mellan 1900 och augusti 2019 har 31 svenska poliser dött i tjänsten av dödligt våld. Blodigast är 1900-talets första årtionde, då sju polismän dödas. Överkonstapel Carl Sjöström skulle femtio år efter Jöns Roos död minnas ett tillfälle då han krävde att hans mannar skulle patrullera solo på en marknad i Ängelholm. Det panikslagna svaret: "Vi kan inte gå ensamma, då slår de ju ihjäl oss".
Imorgon: Alfred Andersson ångrar sitt brott i ett fullsatt rådhus.
Det här är en sann svart julsaga i 24 delar. Fortsättning följer imorgon.
Gå till toppen