Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Peter Fällmar Andersson: Del 18: Full flöjtist dödar med tjurpenis

Efter ett fyllebråk är speleman Carl Ahlstedt den siste i Ängelholms historia att dömas till döden. Det är in i denna spritvärld Jöns Roos baneman Alfred Andersson föds.
”Det ohyggliga mordet på konstapel Jöns Roos” är en sann svart julsaga i 24 delar om dödligt våld i Sverige. Om en tid, i en tid, när det talas om en ny råhet.

Engelholms poliskår 1907. Jöns Roos sittande näst längst till höger.Bild: Jenny Rydqvist
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Dans- och marknadsdagar är morddagar. Det är sedan gammalt. Under den tid i svensk historia där det dödliga våldet var värst, från mitten av 1800-talet, sups det kopiöst. Ett exempel: på kvällen den 22 augusti 1852 festas det på en dansbana där hamnen just då anläggs i Ängelholm. Carl Ahlstedt är en före detta korpral som spelar flöjt vid dansnöjen i trakten. När det skymmer utbryter fullt slagsmål. Drängen Jöns Petter Börjesson skriker "Stadsborna ska ha stryk!", men blir istället slagen i huvudet av flöjtist Ahlstedt. Vapnet har han burit under rocken: en tjurmege, det vill säga en blyinfattad tjurpenis skodd med metall. Börjesson hasar blödande iväg och faller till marken. Fylleristerna rycker på axlarna och raglar därifrån.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen