Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Drottning Elizabeth tummar på traditionerna

När det stormar i parlamentet och i kungahuset ska Storbritanniens drottning Elizabeth stå som en symbol för det beständiga. Men vid dagens statsöppning av parlamentet – när både brexit och julen står för dörren – görs det avkall på traditionerna: ingen krånglig krona, inga droskor och lite mer avslappnad klädsel.

Storbritanniens drottning Elizabeth i samband med den senaste statsöppningsceremonin, den 14 oktober. Då i diadem – nu i hatt.Bild: Paul Ellis/poolfoto via AP/TT
Den brittiske premiärministern Boris Johnson gör sig redo att fullfölja sitt löfte om att slutföra brexit (”Get brexit done!”), men först ska parlamentet öppnas.
Det sker i en högtidlig ceremoni där den formella statschefen drottning Elizabeth talar till parlamentet och lägger fram dagordningen för det nya arbetsåret.
– Kungafamiljen är ett viktigt verktyg i tider av oro, säger hovexperten Roger Lundgren till TT.
Den så kallade statsöppningen motsvarar det svenska riksmötets öppnande, men vanligtvis med mer formaliteter. Nu är det andra gången det sker på bara några månader och programmet är nedbantat på flera punkter.
Drottningen kommer varken att bära den så kallade Imperiestatskronan eller sin särskilda högtidsklädsel. Hon kommer inte heller att resa till och från parlamentet med droska, som seden bjuder, utan med bil.
– Att hon inte bär kronan beror helt och hållet på hennes ålder. Hon är 93 år och det blir för jobbigt för henne att bära den där tunga saken på huvudet, säger Roger Lundgren.
Den ungefär ett kilo tunga kronan är smyckad med mängder av ädelstenar – bland annat nästan 3 000 diamanter, tiotals smaragder och safirer och runt 270 pärlor – och många har burits av drottningens föregångare flera hundra år tillbaka i tiden.
Vid den senaste statsöppningen, i oktober, gjordes det också avkall på traditionerna då drottningen valde att bära ett diamantdiadem. Denna gång blir det en hatt och förmiddagsdräkt.
Imperiestatskronan är inte jättepraktisk att gå omkring med, konstaterade drottningen själv i en intervju som sändes i BBC i höstas.
– Du kan inte titta ned för att läsa upp talet, du måste hålla upp det, för annars skulle din nacke knäckas. Den (kronan) skulle trilla av, sade hon då.
Vid sidan av brexituppståndelsen har kungahuset skakats av en kris. Prins Andrew anklagas för att ha haft sex med en 17-årig flicka som säger sig ha varit offer för människohandel genom den sexbrottsanklagade miljardären Jeffrey Epstein.
Prinsen förnekade anklagelserna i en intervju med BBC i november, men har likväl isolerats och lämnat alla sina officiella uppdrag.
Roger Lundgren beskriver det som hänt som en aldrig tidigare skådad degradering av en medlem av kungahuset, åtminstone i närtid. Men drottningen verkar ha kommit ur stormen på fötter. I själva verket tycks stödet för henne aldrig ha varit så stort, säger han.
– Till och med företrädare för Labour och Liberaldemokraterna sade inför valet att de har förståelse för att drottningen har fått en allt viktigare roll i och med brexit, även om de själva är republikaner.
Kronprins Charles närvarar vid statsöppningen som vanligt – men kommer att bära jackett i stället för militär uniform.
Drottning Elizabeth står som galjonsfigur för allt som sker inom den brittiska politiken. Vid 93 års ålder väcks dock frågor om hur länge hon kommer att orka.
Ett kungahus utan drottningen skulle få en helt annan prägel och tyngd, enligt Roger Lundgren. Men något hot mot den brittiska monarkin kan han inte se.
– Den kommer inte att försvinna. Däremot är jag övertygad om att antalet personer som företräder kungafamiljen kommer att krympa. I dag finns till exempel drottningens kusiner med i bilden, personer som ingen britt skulle känna igen på gatan. De är för många helt enkelt.
Fakta

Monarkin i Storbritannien

Elizabeth II blev Storbritanniens drottning när hennes pappa kung Georg VI avled 1952.

Landet är, precis som Sverige, en konstitutionell monarki där kungahuset har en ceremoniell roll även om drottningen formellt är en del av parlamentet och militär överbefälhavare. Den politiska makten ligger hos premiärministern och dennes kabinett medan monarken i ett sista steg skriver under all lagstiftning. Att en monark går emot parlamentet i detta har inte skett på över 300 år – och det är praxis att denne inte uttalar sig i politiska frågor.

Den brittiska monarkin kan härledas till de många mindre kungadömen som fanns på de brittiska öarna på medeltiden och som senare blev ett engelskt och ett skotskt kungadöme. I början av 1700-talet gick dessa samman i kungadömet Storbritannien och ett parlamentariskt system upprättades. Ungefär samtidigt ärvdes den brittiska kronan av kurfursten i tyska Hannover, sedermera Georg I, och kronan gick vidare i tyska dynastier. I samband med världskrigen bytte kungaätten efternamn från det tyskklingande Sachsen-Coburg-Gotha till dagens Windsor.

Drottning Elizabeth och hennes make prins Philip har fyra barn: prins Charles, prinsessan Anne, prins Andrew och prins Edward. Prins Charles står i tur att överta tronen och i nästa led hans son William.

Som brittisk monark har man en motsvarande titel i de 15 stater som ännu ingår i det brittiska samväldet, däribland Australien, Kanada, Nya Zeeland och Jamaica.

Källa: Encyclopaedia Britannica, Nationalencyklopedin, brittiska parlamentet

Fakta

Statsöppningen och drottningens tal

Det traditionstyngda "Queen's speech", drottningens tal, inleder det brittiska parlamentsåret med sedvanlig pompa och ståt. I talet lägger regeringen fram sina planer för det kommande året.

Parlamentets öppnande omgärdas av många traditioner.

Vakter i uråldrig mundering brukar genomsöka källarna i Westminster för att se till att inga mordbrännare gömmer sig därnere och en särskild budbärare – "black rod" – skickas i väg för att kalla till sig underhusets ledamöter. Dessa svarar i sin tur – enligt traditionen – med att först drämma igen dörren framför budbäraren, för att markera sitt oberoende.

I traditionerna ingår även att en av parlamentets ledamöter hålls som "gisslan" i Buckingham Palace under talet.

Gå till toppen