Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Snacka om ett gladare 20-tal.

Förväntan och bävan: ett nytt decennium. Hur det blir? Det blir vad vi gör det till. Så sluta svartmåla. Ord betyder så mycket.

Donald Trump.Bild: Andrew Harnik
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Allt var inte bättre förr. Animationerna i Star Wars-filmerna, till exempel, är alldeles fantastiska i den senaste, The Rise of Skywalker, men berättelsen var mycket mer begåvad i den allra första filmen. Ett liv sedan, på 1970-talet.
Bättre var berättelsen förr också i svensk politik. För tio år sedan slutade 00-talet mitt i alliansens bygge. Tillsammans var ordet, alla skulle vinna på samarbetet och ha roligt under tiden. Radarparet Fredrik Reinfeldt (M) och Maud Olofsson (C) utstrålade optimism.
Det känns länge sedan idag när radarparet i svensk politik är Jimmie Åkesson (SD) och Ebba Busch Thor (KD); högerpopulisten och side kicken, med svart som enda färg i sin palett. På tröskeln till det nya decenniet leder de förtroendeligan hos svenska väljare.
När det svarta narrativet tar över.
Att stå inför ett nytt decennium med nationalistiska krafter på marsch känns som att blicka ner i bråddjupet. På tio år har så mycket hänt, världen har hamnat på fel kurs efter 1989 års optimism: Trump, Kina, inbördeskriget i Syrien och alt right, för att nämna några saker, med SD som 2010 för första gången tog sig in i riksdagen, men idag toppar väljarligan.
Hur gick det till?
Globaliseringens och urbaniseringens baksida har visat sig: produktion flyttar, jobb försvinner och de unga drar till städerna. Lågutbildade män och äldre drabbas bittrast; medan anywheres lockas av nya möjligheter står somewheres kvar och ser framtiden upplösas, för att låna begrepp av en som fångat 10-talet väl, David Goodhart i The Road to Somewhere.
Och så flyktingströmmarna på detta.
När den ekonomiska tillväxten stannade av gick det inflation i tillit. Populisterna ger etablissemanget skulden för allt som gått snett – och enligt deras svarta narrativ är det mycket – och till och med USA:s miljardär till president kommer märkligt nog undan som "antietablissemang". Med sina enkla svar blir de alternativet i en komplicerad tid.
Under det senaste decenniet har Sverige gått från att vara ett beundrat nordiskt välfärdsland med social rättvisa, jämlikhet och urstark ekonomi – den som finansminister Anders Borg (M) liknade vid Pippi Långstrump när decenniet var ungt och tillväxten låg på 5,5 procent – till ett som det talas om i termer av kriminalitet och segregation. ”Last night in Sweden”, med Donald Trumps ord. Att citera honom är dessvärre relevant, som få präglar han det offentliga samtalet. I VERSALER på Twitter.
Mikrobloggen startade i mars 2006 i San Francisco och började växa i Sverige med det nya decenniet. Det blev 10-talets anslagstavla, spyspann och skampåle. När jag gick med i mars 2009 visste få vad Twitter skulle vara bra för och på nyordslistan det året definierades ordet följare: ”person som registrerat sig för att följa vad någon skriver på en mikroblogg”. Idag är detta de tyckmycknas tummelplats, dominerad av högerpopulister med flera konton – anonyma eller med alias – vilkas livsluft är skapa moralpanik. Eller retas. Digital kommunikation lyfter också SD; inget parti har varit lika tidigt och snabbt vid tangenterna.
Här skapar den amerikanske presidenten historia var stund.
Presidenten, ja. Inför 10-talet hette han Barack Obama och förväntningarna var skyhöga. Att han fick Nobels fredspris 2009 må ha varit fel, men inte hans fel. Inför 20-talet är världens mäktigaste en fullblodsegoist utan moralisk kompass, en som ljuger utan att rodna och gör allt för egen vinning. Medan världen blir osäkrare.
Svår att skratta med, men lätt att skratta åt. Som när han häromveckan, då riksrätt tornade upp sig, uppgav att han haft fullt sjå hela dagen: "a Very Busy Day". Och det visade sig att han twittrat hundra gånger, vilket amerikanska Rolling Stone noterade:
”Här finns ett problem, Trump jobbar inte med sociala medier. Han är Förenta staternas president.”
Även om han vore supersnabb skulle twittrandet ta fyra fem timmar. Utan rådgivare, utan kloka filter mot världen. Sittande i sin säng, med en cheeseburgare, sitt favoritprogram Fox and Friends på teven och mobilen i näven – en bild som boken Fire and Fury förmedlat.
Sociala medier skulle bli en frihetsrevolution – och möjliggjorde riktiga revolter. Den arabiska våren började i december 2010 i Tunisien och spreds sig snart till stora delar av Nordafrika och Mellanöstern – inbördeskriget i Syrien började 2011 och är inte slut än. Flyktingströmmarna till Europa fortsätter.
Också 2019 var upprorens år. Unga världen över demonstrerade för klimatet i Fridays för Future – inspirerade av Greta Thunberg. På andra håll protesterade människor för frihet och möttes av maktens brutala våld. I Haiti, Chile, Colombia, Bolivia, Ecuador. I Tjeckien, Malta, Ryssland och Georgien. I Libanon, Sudan, Iran, Irak. Och i Hongkong.
Decenniet byts, men drömmarna fortsätter. Människor drar ut på gatorna beväpnade med ord. Starka så. Som August Strindberg skaldade redan 1883: ”I han makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt.”
Nu behövs en bättre berättelse om framtiden, om ett gladare 20-tal. Stiligare ord, snyggare debatt och ett slut på svartmålningen. Dess yttersta syfte är att rasera hela den liberala demokratiska världsordningen. Den bästa ordningen världen haft.
Gå till toppen