Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Det bästa för nordvästra Skåne är nog en annan ägare till Öresundskraft

Frågan man nu ska ställa sig är kanske inte om Öresundskraft skall säljas, utan istället om Öresundskraft har den optimala, mest effektiva, ägaren. Frågan bör ställas av ägarna/väljarna för sin egen del men också för hela regionens del. Det skriver Peter Knutsson.Bild: Tom Wall
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Öresundskraft startade för 160 år sedan som Helsingborgs gasverk. 100 gaslyktor tändes och beundrades av många helsingborgare dagen innan julafton 1859.
Ganska snart kom elen som började konkurrera med gasen. 1891 startades ett kommunalt elverk i viss mån med rädsla för privat konkurrens mot gasverket. Sedan dess kan man nog säga att energihanteringen i Helsingborg har varit en succé. Man har hela tiden varit drivande, i teknikens frontlinje. Ibland med spektakulära grepp, 1915 kopplade man ihop sig med Helsingör, världens första elkabel mellan två länder.
Nu är det aktuellt med försäljning av Öresundskraft – när jag skriver detta är mitt ställningstagande inte definitivt. Jag ser fortfarande för och nackdelar i detta stora beslut. Som synes ovan har Öresundskrafts historia varit tätt sammankopplad med Helsingborgs. Visa och djärva beslutsfattare har medverkat till en god utveckling till god utveckling för båda organisationerna. Frågan är hur vi bäst kan fortsätta i denna anda.
Sedan 1996 när elmarknaden avreglerades och när konkurrenslagstiftningen blivit allt hårdare har begränsningarna för bolaget blivit allt tydligare. En chef beskrev kommunala verksamheter i konkurrensutsatta branscher målande. Som att bedriva en fotbollsmatch med förbud att beträda motståndarens planhalva. För att vara rättvis måste det tilläggas att detta inte gäller inom försörjningssektorn där mycket av energiverksamheten kan räknas. Detta är dock inte ett område där Öresundskraft med dess nuvarande ägare bedöms kunna växa.
Genom många år har jag varit politiskt aktiv inom olika delar av Helsingborgs kommun. Ständigt har jag frågat mig om berörda verksamheter har varit optimalt effektivt organiserade.
Frågan man nu ska ställa sig är kanske inte om Öresundskraft skall säljas, utan istället om Öresundskraft har den optimala, mest effektiva, ägaren. Frågan bör ställas av ägarna/väljarna för sin egen del men också för hela regionens del. Hur utvecklas detta företaget bäst? Vilket på lång sikt förmodligen har större betydelse än köpeskillingen storlek och där eventuella förändringar i företagets konsument priser blir helt försumbara.
Skulle man komma fram till att nuvarande ägandeform är en hämsko för företagets utveckling, kanske detta ska ändras precis som alla andra förändringar man gör för att effektivisera olika verksamheter. Öresundskraft har på olika sätt varit mycket bra för Helsingborgs kommun. Att förändra ägandeförhållandet känns som det kommer att göra ont, kanske mest för de som normalt blir minst berörda av olika effektiviseringar.
Att pensionskapitalet skulle vara intresserade är inte särskilt överraskande. Bättre – säkrare – placering är svår att hitta. Pensionskapital från olika länder är redan stora ägare i energiverksamheter i hela Europa. Ofta med hållbara energilösningar. Som blivande pensionärer borde detta kännas som en trygghet.
En av mina farhågor när försäljning kom på tal var nedgrävd infrastruktur. Jag anser att denna skall vara offentligt ägt.
Nu är det kanske inte så det är. Strömmen som kommer till Öresundskrafts elområde går genom ledningar ägda av utländska bolag visserligen med stora delar offentligt ägande i Tyskland och Norge. Detsamma gäller den stora gasledningen som går från Trelleborg till Göteborg. Där är ägandet för tillfället internationella pensionsfonder. Det var länge sedan, om ens någonsin som all svensk infrastruktur ägdes av Sverige.
Tolv miljarder kronor – är det mycket?
Kapitaliserar man Öresundskrafts normala vinst till exempel 350 miljoner med till exempel 3 procents ränta kommer man ungefär till denna siffra.
Hur hade valresultatet i folkomröstningen blivit om man erbjudit alla ägare/helsingborgare 85 000 kronor var? Förmodligen hade valdeltagandet blivit ganska högt och min gissning är att många hade röstat för försäljning.
Mig veterligen har detta inte varit på tal, flertalet tycker nog att detta skulle vara oseriöst. Elföreningar har sålts bland annat till Öresundskraft där elföreningarnas ägare, ofta abonnemangsinnehavare, fått liknande belopp. På andra ställen i världen är det inte ovanligt med en extra månadslön i samband med val, för att övertyga väljarna om vilket parti som kan dela ut mest pengar.
Jag påstår att det bästa för nordvästra Skåne är nog en annan ägare till Öresundskraft. En ägare med långsiktiga mål för hållbarhet och ekonomi. En ägare som förstår vikten av samarbete med områdets företag, privatpersoner och kommuner. Kanske en pensionskapitalförvaltare.
Peter Knutsson (M)
fd ordförande för Öresundskraft
Fotnot: Texten ovan är skriven inför årsdagen av att bolaget tände gaslyktorna i Helsingborg för 160 år sedan.
Gå till toppen