Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Linda Fagerström: Filips 70 skivomslag bästa raggningsstället på Vårsalongen

Filip Svenssons självironiskt omgjorda skivomslag lyser upp Vårsalongen på Liljevachs.

Filip Svensson framför sitt verk på vernissagen av Liljevalchs Vårsalong.Bild: Privat
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Nyhamnsläge representeras vid 2020 års vårsalong på Liljevalchs konsthall i Stockholm av Filip Svensson. Hans bidrag ”Filips album” består av 70 pastischer på välkända skivomslag. Verket, som åtminstone hos mig framkallar minnen av ungdomligt bläddrande bland vinylskivor i någon secondhandbutik, är humoristiskt och – tror jag – självironiskt.
Filip Svensson figurerar nämligen själv på alla omslag. Han är den stirrande pojken på U2:s ”Boy” och agerar kufiskt gestikulerande David Bowie på ”Heroes”, fast här med alternativa titeln ”Mellandagarna”. Han blåser rosa bubbelgum som Veronica Maggio på ”Satan i gatan”, förvandlad till ”Övre Husargatan”. Enligt samma logik har Eminem blivit ”Filipem” på skivan som inte heter ”The Eminem Show” utan ”Showen är inställd”.
Bruce Springsteens ikoniska ”Born in the USA” är förstås ”Född i Skåne” med en jeansbak framför gulröd-randig flagga. Sex Pistols ”Never Mind the Bollocks” blir på något märkligt vis ”Har du träffat min konstiga kompis Filip Svensson” och Bob Hunds ”Omslag: Martin Kann” förstås ”Omslag: Filip Svensson”.
Konversationsstycken kallas den konsthistoriska genre, där syftet var att generera samtal. Konstverk som kunde stimulera dialogen runt ett middagsbord, kanske detaljrika figuriner eller målningar med komplicerat innehåll, stod högt i kurs under 16- och 1700-talen. Ungefär så fungerar Filip Svenssons verk; dess visuella gåtor väcker långa, oväntade associationskedjor.
Kanske var det ett konversationsstycke för 2020-talet som Bea Szenfeld och Lars Lerin i salongens jury såg, när de valde ”Filips album”? I juryn sitter också Liljevalchschefen Mårten Castenfors, som förklarat Vårsalongens höga publiksiffror (runt 100 000 årligen) med att det är en perfekt raggningsplats. Om det stämmer, måste Filip Svenssons hörn i så fall vara det perfekta stället för att inleda ett samtal med en främling. Varför inte med en replik i stil med ”Asså, jag bara måste fråga dig – förstår du vilken skiva konstnären har tänkt på där högst uppe i hörnet? Är det Dylan? Nä, Ricke Lee Jones, väl? Eller Kanye West?”
Filip Svenssons verk på Liljevalchs Vårsalong.Bild: Mårten Castenfors
Gå till toppen