Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Aktivism i god folkrörelseanda kan verka som alternativ och motkraft

Eftersom politiskt medlemskap och partiarbete på gräsrotsnivå blivit ett ganska begränsat fritidsintresse, finns risk att valda ombud tar folkets röstsedel till intäkt att fritt utöva makt under fortlöpande mandatperiod. Det skriver Olle Pålsson. Bilden är från regeringsförklaringen i plenisalen i riksdagshuset i samband med riksmötets öppnande förra året.Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Att planera samhällen med ambitioner för ett väl fungerande utbud av samhällsservice, inom vård skola och omsorg samt övrig infrastruktur måste betraktas som en särdeles viktig uppgift för vår politiska beslutsordning. Till detta för demokratins försvar är det angeläget att medborgarna blir välinformerade inför större förändringar av skilda slag.
Eftersom politiskt medlemskap och partiarbete på gräsrotsnivå blivit ett ganska begränsat fritidsintresse, finns risk att valda ombud tar folkets röstsedel till intäkt att fritt utöva makt under fortlöpande mandatperiod. Om så sker kan folkstyrets innehåll mista sin bästa mening, samtidigt som anställda tjänstemän tillåts ta allt större plats i den politiska beslutsordningen.
Därtill finns det en ideologisk övertro på marknadens förmåga att erbjuda bra och tillgänglig skattefinansierad samhällsservice. Framförallt visar detta förhållande när verksamheten också syftar till att omsätta en privat vinstgenererad idé. Tveklöst är det en aggressiv utmaning som berör frågan om vår gemensamt uppbyggda välfärdsmodell, där målinriktade lobbyister numera tagit plats i affärsintressets tjänst. Med detta som en betraktelse i ett sammanhang går det att finna märkbara tecken som visar små steg i en riktning vi inte riktigt vet vart dem leder. Kommer våra sociala rättvisesystem att bestå, eller blir dem ersatta av en utbudsmarknad där ekonomisk bärkraft avgör vilka som erbjuds vara en del av samhällsgemenskapen?
Om medborgarna upplever att politiskt inflytande gradvis mister sin mening borde inte någon bli förvånad om det väcks en mängd missnöjesyttringar och frågorna träffar nära gränsen mot ett demokratiskt utanförskap. Tveklöst lämnas detta förhållande utrymme till populistiska tendenser som sällan leder till något positivt utfall.
Därför kan aktivism i god folkrörelseanda verka som alternativ och motkraft för att påverka viktig samhällsplanering och visa på nya möjligheter till demokratisk utveckling. Förslagsvis genom välorganiserade kampanjer för namnunderskrifter vars syfte kan vara en folkomröstning i frågor om gemensamma intressen.
Till ämnet utifrån ett vidgat synfält går det att betrakta en oviss framtid i många avseende. Inte minst vad det gäller den parlamentariska uppställningen i vårt land, som genomgått en dramatisk förändring under relativt kort tid. Framförallt i fråga om minskat tillit för våra politiska partier som historiskt beslutade om vår etthundraåriga demokrati.
Betänk att det var en omistlig samhällsomdaning som inte är präglad på stenblock. Istället vilar den på många människors grund och en folkvilja som bröt mark för den allmänna rösträtten. Visst blev det ett genombrott av oskattbart värde, viktigt att försvara och utveckla för medborgarinsyn och demokrati, där avgörandet finns hos människors förmåga, tillsammans organisera en gemensam och tillförlitlig framtidsvision.
Olle Pålsson
Gå till toppen