Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nobelnörden som vill vidga vyerna

Han har skrivit en avhandling om Nobelpriset och är tv-kommentator vid den årliga banketten. Idéhistorikern Gustav Källstrand älskar att grotta ned sig i frågor, men ska han koppla av är det till musiken han vänder sig.

Gustav Källstrand, historiker och Nobelexpert, fyller 40 år.Bild: Henrik Montgomery/TT
Gustav Källstrand har vi fått lära känna som den lätt ”poprufsiga” och kunnige ciceronen under Nobelbanketten. Den som både har koll på vem som är vem och vilka forskningsupptäckter som gör att de får äta fylld anka och skåla med kungen i Blå hallen den 10 december.
Att kommentera flera timmars direktsändning är ingen barnlek. Under Nobelfesten står både vetenskap, glamour och kändisskap i centrum och det gäller att vara både påläst och fokuserad för att tillföra något när tv-kamerorna växlar bilder.
Dessutom behöver man vara snabb i huvudet när det oväntade inträffar. Förra året fångade kamerorna ögonblicket när en bakad rotselleri halkade av servitörens fat och landade på en av gästerna. Gustav fann sig snabbt: ”Och här tappar han den på Dan Larhammar, Vetenskapsakademiens preses”.
– Jag är nöjd med att jag kom ihåg vad han hette och prickade honom på en gång. Och att jag, med min folkbildande ambition, faktiskt tog med hans titel så att folk skulle veta vem han var, säger han.
Händelsen fångar ganska väl Gustav Källstrands drivkrafter. Han vill fördjupa sig både i de stora frågorna och i de små detaljerna och samtidigt dela med sig av det han vet, även till folk utanför den invigda kretsen.
I sitt arbete som forskare och programansvarig på Nobel Center får han ägna sig åt båda delarna. Han kallar sig Nobelnörd eftersom priset har varit hans nisch ända sedan tiden som idéhistoriker vid Linköpings universitet, då han doktorerade i ämnet.
Idéhistoria var ett naturligt val för en vetgirig person med läslust som växte upp i en familj av historieintresserade kalenderbitare. Vad han upptäckte om sig själv var dock att han inte bara gillade att nörda in på fakta, utan också ställde sig frågan ”varför”.
Inom idéhistoria sätts samhällets tankar, idéer och värderingar i ett historiskt sammanhang. Man vrider och vänder på frågorna – ”varför tycker jag så här?”, ”kan det vara på ett annat sätt?”
– Jag brukar prata med mina egna barn om att man kan tycka olika än andra människor. Men om man träffar någon som tycker olika så är det första målet att försöka förstå varför den andra personen tycker som den gör. Och gärna förstå själv varför jag tycker som jag gör.
– Sedan kan man börja fundera på varför man tycker olika och inte bara säga att den som tycker annorlunda har fel. Även om den har det, haha.
Med den inställningen blir nästan vilket ämne som helst intressant, enligt Gustav Källstrand, även om han själv har fastnat lite extra för just vetenskap.
Han har alltid läst mycket och varierat, historia och vetenskap naturligtvis, men också fantasy och science fiction. Kombinationen av att läsa både faktakunskap och litteratur som utgår från stora eller ”konstiga” tankar vidgar vyerna, menar han.
– Jag tror inte att man föds med en talang, utan av olika anledningar dyker olika intressen upp, både fakta och fantasier, som jag har kultiverat i snart 40 år.
Ett annat av dessa intressen är musiken. Han är en flitig lyssnare, men har också vänner som spelar i band och som han gillar att hänga med när han vill koppla bort tankarna.
– Jag brukar vara med och skriva lite låtar ibland och repa med dem och då är man någon helt annanstans. I replokalen släpper man både jobb och familj. TT

Gustav Källstrand

Aktuell: Fyller 40 år den 16 januari 2020.
Gör: Idéhistoriker. Jobbar med Nobelprisets programverksamhet och forskar i prisets historia.
Bor: Bredäng söder om Stockholm.
Familj: Frun Lina, barnen Mili, 9, och Maia, 6.
Så firar jag födelsedagen: ”Jag kommer att vara i USA och på själva födelsedagen är jag nog trött och jetlaggad. Men senare firar jag med kompisar på något sätt.”
Om att fylla 40: ”Man märker att man blir lite äldre. Men jag har inte varit så bekymrad över det och det är skönt att inte vara 25.”
Förebild: ”Karin Johannisson. Idéhistoriker ägnar sig mycket åt skrivande och hon var en mästare på det. Så himla precis, vetenskapligt stringent och korrekt samtidigt som hon skrev så bra.”
Så rensar jag tankarna: "Träffar kompisar och lyssna på musik."
Gå till toppen