Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Hundratal orienterare på språng bland villorna

När treåringar och 83-åringar deltar i samma tävling vet man att det handlar om orientering. På söndagen lockade solen och Rävetofta orienteringsklubb 110 anmälda löpare till Svalöv.
– Men skogen är en helt annan utmaning, tyckte Fanni Faegersten från Lund.

”Att motionera är riktigt kul med en karta i handen”, tycker Fanni Faegersten. Fast helst vill hon vara i skogen.Bild: Niklas Gustavsson
På en stor gröning utanför ett villakvarter i Svalöv sågs en driva ryggsäckar på lördagsförmiddagen. Ombyten, mackor och termosar väntade på de 110 orienterare som gav sig ut på fyra olika banorna i området.
– Nu är det jakttid, så därför springer vi här. Men orientering i tätorter blir allt vanligare. Man kan välja att springa hur många banor man vill. Många springer alla fyra. De är ungefär 2,5 kilometer långa, säger arrangören Ingemar Tykesson från Rävetofta orienteringsklubb.
Söndagen bjuder på en av januaris riktigt strålande dagar och orienterarna ger sig av, för att komma in, stämpla elektroniskt, greppa en ny karta och kasta sig ut igen. Tävlingen är den tredje av åtta i Vintercupen 2020.
Orientering är motion för både hjärtat och hjärnan, tycker Lena Olsson, som den här dagen tar emot alla de tävlande. Det är en sport för hela familjer, där alla kan vara med på sina egna villkor.
– Att bara springa är inte så motiverande. Här kommer man ut i olika miljöer och varje kontroll är som en skatt”, tycker funktionärskollegan Christina Segerslätt.
Lena Olsson och Christina Segerslätt tar emot anmälningarna. ”Idag jobbar vi för att andra ska få springa, så kan vi själva springa med gott samvete nästa helg”, säger Christina Segerslätt.Bild: Niklas Gustavsson
Nioåriga Leija Roos hittade alla kontroller. ”Jag blir väldigt trött på kvällarna och sover bättre”, säger hon.Bild: Niklas Gustavsson
Leija Roos går förbi funktionärerna med sin sparkcykel. Hon är nio år och har just sprungit sitt lopp. Nu ska hon hem.
– Orientering är kul. Man får springa och trycka i saker. Jag blir väldigt trött på kvällarna och sover bättre, säger hon.
Strax efter kommer treåriga lillasyster Senobia Roos. Hon har också hankat med några gånger, tillsammans med föräldrarna.
Christina Rönngren på väg mot målet. Strax rycker hon en ny karta och ger sig av på nästa runda.Bild: Niklas Gustavsson
Den elektroniska stämpelenheten på fingret visar vilka kontroller man tagit och när.Bild: Niklas Gustavsson
Orientering är inte bara en rofylld familjefest. Det är tätt mellan pulsklockor och snabba byten. Lucas Treldal far förbi kontrollen, greppar nästa karta och är ute på spåret igen.
– Fler än förväntat har anmält sig till den här tävlingen. Den visar på mångfalden i både deltagande och miljö. Man behöver inte springa i kärr, säger Ingemar Tykesson.
– Du har väl aldrig sprungit. Du har väl bara lunkat, smågnabbas Jan Ingvar Persson.
Han har själv givit upp orienteringen för att bara ägna sig åt löpning. Han sprang jämt förbi kontrollerna och fick sämre tid än de som egentligen var mycket långsammare, förklarar han. Idag inväntar han barnbarnen.
En skogsnjutare från Lund springer i mål. Hon har tagit det lugnt och hittat lite fina skogsstigar. På söndagskvällen kommer hon och maken sitta med sina kartor och jämför vilka sträckor de tagit.
– Jag sprang lite omvägar, för det är fint här uppe. Men jag är kanske inte den mest tävlingsinriktade. Orientering i skogen är en helt annan utmaning, när man behöver ha koll på omgivningen och alla höjdkurvor. Då får man läsa kartan ordentligt. Här är det lätt, säger Fanni Fagersten.
Hon började orientera tillsammans med barnen för fem år sedan. Sedan dess har barnen slutat, men hon fortsätter.
Efter hand som löparna går i mål plockas kaffemuggar och fällstolar fram. På parkeringen sveper några in sig i badlakan och byter om i januarikylan.
–Orienterare är ett speciellt folk. De trivs ute och kan duscha i femgradig vatten. Det är friluftsfolk, konstaterar Jan Ingvar Persson lite förundrat.
Adrian Ulander från klubben OK Silva i Kävlinge hade inte tid för något småprat under tävlingen.Bild: Niklas Gustavsson
Inga Ljungquist nöjde sig med en bana. Nu ska hon njuta av två mackor och en termos varmt vatten. Funktionärerna Maj-Britt Byström och Eva Tykesson tar emot henne i målet.Bild: Niklas Gustavsson
Gå till toppen