Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Leif Nelson

Konstnären Leif Nelson, Simrishamn, har lämnat det jordiska i en ålder av 84 år.

För konstintresserade i Skåne var Leif Nelson välkänd och avhållen för sin artistiska mångsidighet och sitt humoristiska sinnelag. Han arbetade också som redaktör under många år för den legendariska kulturtidskriften Studiekamraten och även för Kulturtidskriften, som utgavs av Statens kulturråd.
I uppväxtens Malmö utvecklade han sitt visuella gehör för det specifika, sin blick för de mänskliga egenheterna och den myllrande miljö som inte längre finns kvar. Han hamnade som ung, talangfull illustratör på tidningen Arbetet innan konstskolan Forum. Denna epok var han i full färd med att levandegöra i en påbörjad självbiografi, när sjukdomen satte sina käppar i livshjulet. Men innan dess hann han med så mycket!
Böckerna, kärleksfullt formgivna, fogade samman bild och text i vackra volymer som Den poetiska cykeln, som bjuder på en halsbrytande och inspirerande resa men den bevingade velocipeden som vägvisare. Bortom Pluto, är en fortsättning på den, och samtidigt en retroaktiv ”konstutställning” mellan bokpärmarna.
Målningarna och teckningarna i all ära, men det är ändå grafikern Leif Nelson som nådde allra längst, inte minst i hans porträtt av olika författare (samlade i det "Nelson-rum" som inrättats permanent i Folkets hus/Norra Latin i Stockholm): Kerstin Ekman, Jacques Werup, Susanna Alakoski, Lars Forssell, bland andra. Majken Johansson med gitarr finns på en målning i ett bevingat hörn på Malmö stadsbibliotek.
När Leif Nelson med nybildad familj hamnat på Österlen blev det också en bok om Stenshuvud, tillsammans med Lena Alebo, liksom kåserier i Ystads Allehanda.
Jag hade glädjen att boksamarbeta med Nelson med boken I hundens tecken. Från ett arbetspass minns jag en ur artistdjupet kommen suck: ”Usch, vad jag mår bra!” på den ljuvligaste skånska. Nu har den gode Leif sluppit livets våndor medan vi andra står här med händerna fulla av saknad.
Bengt Berg
vän och förläggare
Gå till toppen