Vi når Jesper Larsson, 40 år, när han sitter i bilen med sina två kompisar på väg mot Chiang Dao i norra Thailand.

– Det är väldigt skönt att komma hit. Och rätt bisarrt att gå från en isolerad spökstad till att landa i tropiskt klimat, säger han.

På flygplatsen i Shanghai kvällen innan vittnar hans bilder om ödslighet och de människor som är där bär alla munskydd, flera har också skyddsglasögon. Allt för att försöka undvika det fruktade coronaviruset.

– Jag ville inte vara kvar i Kina om de skulle stänga flygplatserna, säger Jesper Larsson.

Han talar om en obekväm känsla. Att kunna bli fast i ett land där man inte riktigt behärskar språket. Att se sjukhus bli överbelastade när alla med feber måste gå dit för att testa sig – det är vanliga influensatider också. Att riskera att bli isolerad på ett kinesiskt sjukhus.

– Det skulle vara en prövande upplevelse.

Redan innan hade han burit på en konstig känsla.

– Det är speciellt när folk blir rädda för andra människor. När alla blir misstänksamma mot något osynligt.

Jesper Larsson frilansar inom reklam och marknadsföring och har sin bas i Shanghai. Han stannade i staden under det kinesiska nyåret den 25 januari, en tid då många lämnar för att resa till sina hemorter eller åka på semester. En av världens största städer blir då tämligen ödslig.

Jesper Larsson stannade eftersom en kompis skulle gifta sig.

Men så ställdes bröllopet in. Så stängdes stadens nattklubbar. Och biografer. Och karaokeklubbar.

Steg för steg slöt sig Shanghai av rädsla för coronaviruset. Upptäckten av fler fall i Kina, på fler ställen, dödsfall.

– Jag och mina vänner ville bara vara hemma och gick bara ut om det var nödvändigt. Även om man inte är drabbad så är det en konstig känsla, att vara isolerad.

Shanghai har nu också beslutat att förlänga semestertiden för nyåret i tio dagar till. Allt som inte är absolut nödvändig håller stängt. Spökstaden förblir spökstad.

Har det blivit hysteri kring detta?

– Det är jättesvårt att avgöra. Det är nog ingen som kan svara på det. Men många tycker det är bättre att ta det säkra för det osäkra.

Som Jesper Larsson själv. Han och två vänner satte sig på ett flyg från Shanghai sent på tisdagskvällen.

– Vi kollade vart man kan åka, inte allt för långt bort, och kunna jobba på distans inom samma tidszon. Jag undersökte också vilka som har bäst beredskap för en epidemi och då kom Thailand ganska högt, trots att de haft flest fall i regionen utanför Kina.

De undvek storstaden Bangkok, flög direkt till Chiang Mai i norra Thailand och sedan vidare till en kompis som bor ytterligare en bit norrut.

– Vi ska ut på vischan. Det verkar vara ett bra ställe att ligga lågt på ett par veckor. Jag kan också jobba på distans, så det drabbar mig inte lika hårt som andra.

Hur länge kan du vara där?

– Det får vi se. Jag följer utvecklingen, så får vi se hur det är om två veckor.

Men en sak är Jesper Larsson säker på:

– Det var helt rätt beslut att åka hit. Även folk i min omgivning tycker det är tryggare när jag är här. Det är samtidigt en konstig känsla att komma till ett slags frihet igen. Det här har varit en underlig upplevelse.