Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Att beställa något över nätet är alltid förknippat med en viss ångest

Visst, vi kan idag betala, beställa, skriva och göra allting hemifrån. Det är bra, men har posthanteringen blivit bättre? Det undrar Maria Fredin Skoog.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
I november beställde jag julklappar på nätet. Sedan dess har jag efterlyst dem. Nu är januari snart över och jag har fortfarande inte sett röken av mina julgåvor. Däremot kom fakturan punktligt och med precision. Medan jag försökte invända att jag inte kan betala för något jag inte fått vandrade fakturan vidare till ett bolag som hotade med indrivning. Jag betalade och min kamp fortsatte och har så gjort i snart tre månader.
Inget har hänt. Att beställa en vara på nätet är förknippat med en viss ångest. Kommer det över huvud taget, kommer aviseringen i appen eller på sms eller möjligen på mail? Och var landar paketet? I min kommun finns sex olika alternativ. I snabbmatsbutiken finns boxar där du kan hämta vissa paket om du kommer åt koden. Vi har ”hämtpunkten”, där hamnar en del paket. På hämtpunkten går det att köpa läsk och kexchoklad också men du kan inte lägga brev i lådan utanför för den är trasig. En del av dem som jobbar där tittar och klämmer på ens paket och spekulerar om innehållet. I det närbelägna köpcentret finns en annan typ av boxar och två andra ställen att hämta ut sitt paket på och ytterligare en snabbmatbutik i kommunen har paketservice.
Med brev är det inte mycket bättre. Posten vill nu ha tre dagar på sig att dela ut post. Att skicka brev till Danmark kan ta en vecka idag om du lägger brevet på lådan på ”fel” dag. För några år sedan gick det snabbare att skicka brev till Danmark än till en adress i Sverige.
Visst, vi kan idag betala, beställa, skriva och göra allting hemifrån. Det är bra, men har posthanteringen blivit bättre? Den som växer upp idag kanske inte känner till att vi hade något som hette post för inte alltför länge sedan. Ett postkontor fanns i varje samhälle.
I slutet av månaden ringlade sig kön lång vid luckorna på postkontoret. Där stod folk med buntar av räkningar som skulle betalas. I kön hälsade folk på varandra och småpratade. Det var en rätt okej typ av köande.
Postkassören skrev in motsvarande ocr-nummer för hand på klisterremsor som därefter gavs till kunden som kvitto på inbetalningarna. Mer noga personer kunde sedan klistra in de smala talongerna i en bok och hålla ordning på sina utgifter. I brevlådan hemma kom brev två gånger om dagen och på lördagar. När någon fyllde år kom posttelegram med bud som ringde på dörren. Paket var mer ovanligt. De kom vanligen till jul och till födelsedagar och då hämtades de ut på posten, ingen annanstans. Där jag växte upp var posten inrymd i en fin lokal med mörkt marmorgolv, räfflad träpanel och många stora fönster. Höga pulpeter med glasskivor stod på rad för den som skulle fylla i en blankett för att ta ut eller sätta in pengar, skriva en adress eller annat som det behövdes en bra skrivyta till. Till varje pulpet fanns en kulpenna som satt fast med ett metallband av små kulor i ett ställ. Pennan var i en mellanblå färg. Posten var ett neutralt, livsviktigt nav i alla människors liv.
Självklart var allt inte bättre förr. Det finns naturligtvis värre saker än att uppröra sig över än den usla post- och pakethantering som vi lever med idag. Detta är bara ett fenomen bland andra som bidrar till stjäla energi och livslust från stressade nutidsmänniskor. Behöver det vara så här?
Maria Fredin Skoog
Gå till toppen