Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Också män behöver ingå i kvinnojourernas personal.”

En vanlig missuppfattning är att våldsutsatta kvinnor inte klarar av att möta män, skriver Lena Persson, verksamhetschef på Skyddsjouren i Ängelholm.

Personalen på skyddade boenden måste kunna möta de utsattas barn och ha en väl genomarbetad plan för ett liv fritt från våld även för dem, skriver Lena Persson.Bild: Håkan Röjder
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Den senaste tiden har det förekommit kritik, bland annat i sociala medier, mot att män arbetar på kvinnojourer. Men det är kunskap och förmåga som ska styra vem som ska ingå i personalstyrkan, inte vilket kön de anställda har.
Jag har jobbat med våld i nära relationer i över 20 år, som konsult, föreläsare och sakkunnig i ämnet. En av de vanligaste frågorna jag får är: Vad behöver de våldsutsatta kvinnorna främst? Jag brukar snabbt svara omsorg, men självfallet är det mycket mer.
En våldsutsatt kvinna är ofta helt slut på energi, framtidstro och saknar trygghet när hon äntligen orkar eller vågar lämna våldet. Den personal på skyddade boenden som möter henne måste vara väl förtrogen med:
• Vad kvinnan har varit med om.
• Hur man ger psykisk trygghet som bidrar till att kvinnan får tillbaka tron på sig själv.
• Hur kvinnan ska kunna skydda sig själv framöver.
• Hur man kan öka kvinnans självförtroende.
• Hur man ska möta en människa i kris.
• Vilka myndigheter som kvinnan bör kontakta
• Vilka aktörer, till exempel Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, advokater, sjukvård och skola, som den våldsutsatta måste samverka med.
• Hur man jobbar med den drabbades hälsa och förebygger ohälsa.
• Vilka risker kvinnan har att utsättas för ytterligare våld.
• Hur man genomför motivationssamtal.
• Hur man ska möta den utsattas barn och ha en väl genomarbetad plan för ett liv fritt från våld även för dem.
• Hur man kan bygga upp ett nytt socialt sammanhang för kvinnan.
Den personal som möter våldsutsatta kvinnor måste dessutom alltid ligga steget före, förstå att kvinnorna med största sannolikhet den närmaste tiden efter att de flytt tvivlar på att det var rätt, och då ha en handlingsplan som hjälper kvinnorna vidare.
När jag 2009 började arbeta på dåvarande Kvinnojouren i Ängelholm ville jag först bygga upp personalstyrkan, få en personal med kunskap, trygghet, kapacitet och förmåga att vara den trygga bas som de våldsutsatta kvinnorna skulle möta. Efter ett år började jag prata om vikten av att ha personal av båda könen. Det är viktigt att jouren speglar samhället och att utesluta ett kön gör att inte alla resurser som krävs erbjuds. En kvinnojour ska inte vara en skyddad verkstad.
Mina tankar om att också män behövde ingå i personalen var främmande för många. Det tog fyra år innan jouren var redo.
Idag arbetar vi 20 personer både män och kvinnor som möter våldsutsatta på Skyddsjouren, som Ängelholms kvinnojour numera heter. En vanlig missuppfattning är att våldsutsatta kvinnor inte klarar av att möta män. Så är det inte i de fall vi har på Skyddsjouren. Självklart vill inte kvinnor som utsatts för våld möta den person som misshandlat dem, men det innebär inte att de mår dåligt av att träffa män i jourens personal, eller män överhuvudtaget.
Som många andra jourer har Skyddsjouren mycket att göra. Varje år placerar kommuner våldsutsatta från hela landet hos Skyddsjouren. Vi har plats för uppåt 22 vuxna och deras barn.
De som vänder sig till Skyddsjouren ska kunna känna sig trygga och att de är bland människor som bryr sig om dem. Den som flytt måste också kunna trivas med den kontaktperson den har på jouren så att de tillsammans kan börja jobba för att kvinnan ska få en ny tillvaro. Skulle den utsatta känna att personkemin inte fungerar byts kontaktpersonen ut. Under de sex år Skyddsjouren har haft män i personalstyrkan har ingen våldsutsatt önskat byta kontaktperson på grund av det.
Min förhoppning är att de som anser att män inte kan jobba på kvinnojourer ska byta fokus och rikta det mot att de våldsutsatta kvinnorna och deras barn ska få det stöd de behöver så att de hittar en väg ut från våldet. Det är viktigt att de som möter de utsatta har kunskap, förmåga att göra en fungerande planering, ge omsorg och lägga upp rutiner som för de utsatta till en vardag utan våld. Det är detta diskussionen bör handla om, inte om vilket kön de som möter den utsatta har.
Lena Persson, verksamhetschef på Skyddsjouren i Ängelholm
Gå till toppen