Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Anne Kaun: Det handlar om politisk kamp – inte Facebook och Twitter

Varje politisk rörelse finner sin tids mediekanal, skriver medieforskaren Anne Kaun och menar att sociala mediers betydelse för folkliga uppror överskattas – och att det riskerar att avpolitisera kampen.

Mer än ett sociala medier-fenomen. "Fridays for future" demonstrerar i Davos den 24 januari, Greta Thunberg i mitten.Bild: Gian Ehrenzeller
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Sociala medier förknippas ofta med nya sätt att engagera sig i samhället och inom politiken. Benämningar som "Twitterrevolutionen" och "Facebookrevolutionen" spreds till exempel redan under tidigt 2010-tal och gav uttryck för en förhoppning om nya former av politisk organisation och engagemang som fostras i och genom sociala medier. Men många sociala rörelser som beskrivits med liknande terminologi (nej-kampanjen mot försäljningen av Öresundskraft kan räknas till dessa) har också visat sig vara högst beroende av andra medier – och traditionella demonstrationer. Till exempel byggde den arabiska våren i bland annat Egypten 2010 på fysiska möten på Tahrirtorget. Sociala medier som Facebook blev där snarare en symbol för en ny digital tid än det enda sättet för aktivister att kommunicera.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen