Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Karin Stenholm: En signal till politiker som inte sköter sitt jobb

Ilskan är en vanlig drivkraft när det samlas namn för folkomröstningar, skriver Karin Stenholm, ordförande i Föreningen Rädda Pyttebroområdet i Ängelholm, och ger några tips till politiker som vill undvika folkets vrede.

Våren 2011: ängelholmare demonstrerar mot planerna på att bygga Pytteleden. En stormig söndag i november samma år hölls en folkomröstning. 60 procent röstade mot planerna.Bild: Thommy Nyhlén
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Att folkomrösta, eller inte folkomrösta, det är frågan. Eller var, i Helsingborg nyligen, i Höganäs 2014 och i Ängelholm 2011. Varje gång det samlas namn för en folkomröstning kommer diskussionen om frågan är lämplig att folkomrösta om. Kanske är den för komplex för att folk ska kunna sätta sig in i den?
Vi som samlade namn till folkomröstningen om Pytteleden (en tänkt bilväg genom ett grönområde) i Ängelholm 2011 såg inget annat sätt att få vårt demokratiska inflytande. Inför kommunvalet 2010 var Pytteleden en stor fråga. Moderaterna (då största partiet i Ängelholm) ville bygga vägen. När protesterna blev stora svängde de, men några månader efter valet bytte de åsikt igen. Inte minst de som röstat på Moderaterna i tron att de menade vad de sa, blev rasande. Av den ilskan blev det en namninsamling och en folkomröstning.
Jag tror att ilska är en vanlig drivkraft när det samlas namn för folkomröstningar. Även 2014 i Höganäs och 2020 i Helsingborg fanns ilska över politiker som inte lyssnade, eller mörkade något viktigt. Folkomröstningen blir en signal till politikerna att de inte sköter sitt jobb, oavsett om frågan anses lämplig för en folkomröstning. Jag tror att det är viktigt för demokratin att vi kan sända den signalen.
Jag har funderat på vilka frågor som egentligen lämpar sig för folkomröstningar. Om det är viktigt att de inte är komplexa vet jag inte om det finns några samhällsfrågor som är lämpliga. Argumentet att en fråga inte är lämplig för folkomröstning känns mer som en dumförklaring av oss som inte är politiker.
Vill ni som är politiker undvika lokala folkomröstningar har jag några tips:
1. Var varsam med det allmännas egendom och de platser människor gillar.
2. Ta upp viktiga frågor inför valen och var tydliga med vad ni står för.
3. Gör inte motsatsen till vad ni sa före valet (om inte situationen har förändrats radikalt).
Och om det trots allt blir en lokal folkomröstning: Acceptera att ni inte är allsmäktiga och respektera resultatet, även om valdeltagandet är lägre än vid allmänna val. Det är nämligen normalt för lokala folkomröstningar. Att kräva ett visst valdeltagande för att respektera resultatet kan också, som vi såg i Helsingborg, få rätt bisarra konsekvenser.
I både Höganäs och Helsingborg hade politikerna den goda smaken att respektera resultatet av folkomröstningarna. I Ängelholm hade vi inte samma tur. Alliansen fortsatte planera för Pytteleden även efter att folkomröstningen sagt ett tydligt nej. I valet 2014 förlorade dock alliansen den majoritet de haft i årtionden. Kanske trodde någon att det skulle få dem att släppa Pytteleden, men icke. Efter valet 2018 fanns fortfarande ingen majoritet för Pytteleden, men efter lite bearbetning och en trevlig övernattning på Tylösand bytte Engelholmspartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna åsikt och nu har planerna på vägen dammats av.
Jag vet inte om politikerna hoppas att vi som blir överkörda ska tänka att övermakten är för stor och ge upp. Några gör kanske det, men lyckligtvis är vi fler som blir arga. Vi tycker inte att det här är demokratiskt, så vi ger inte upp. Demokratin kan vi uppenbarligen inte ta för given, men om vi måste kämpa för den kommer vi att göra det.
Karin Stenholm.Bild: Niklas Gustavsson
Karin Stenholm är planarkitekt, ordförande i Föreningen Rädda Pyttebroområdet - Värna Ängelholms oaser och engagerad i klimatgruppen i Ängelholms Naturskyddsförening.
Tidigare artiklar i serien "All makt åt folket?": Bert Alfson 25/1, Mattias Wahlström 28/1, Elina Pahnke 29/1, Susanne Ravani 30/1, Åsa Moberg 1/2, Anne Kaun 4/2.
Gå till toppen