Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Sverige behöver mig – och mina kunskaper”

Bhante Satimantas brandgula kläder lyser i det gråmulna vädret. Kontrasten är lika skarp som mellan tempellivet i Sri Lanka och Sverige. Och visst var det en kamp att anpassa sig. Men munken har målet framför ögonen: han vill få svenskarna att må bättre.

"Jag är ju en helt vanlig person som gör galna saker och är lekfull och simpel. Jag tycker inte om att vara allvarlig", säger den buddistiske munken Bhante Satimanta.Bild: Caroline Wickmark
Det låter nästan som en gammal saga: munken som lämnade sitt tempel i Sri Lanka för att ta sig till mörka Norden, med uppdraget att göra svenskarna lyckligare. Men berättelsen är högst nutida. Den började 1992 när Bhante Satimanta startade sitt munkliv, i ett skogstempel i bergskedjan Kandy, fjärran från grådiset utanför Shanti Yogacenter där han i dag befinner sig.
– Jag började i templet när jag var 14 år. Vid den tidpunkten var jag lite av en envis pojke, så min "master" gav mig en prövotid på 1,5 år. Han sa "du är inte tillräkligt tam för att bli en munk", säger Bhante och skrattar.
Hans mamma hade trott att det var ett infall, men tonåringen kastade sig ut i munklivet som visade sig vara hårt.
– Nästan militäriskt. Vi gick upp varje morgon klockan 5 för att utföra andliga ritualer, följt av en timme av fysiskt arbete och sedan behövde vi gå nästan en timme för att hämta mat varje dag.
I Sri Lanka skänker nämligen folk mat till munkarna, och i gengäld utför munkarna volontärarbete i samhället – en munk får aldrig ta emot pengar. Matlagning blev med andra ord en av Bhantes praktiska utmaningar i Sverige.
– Ja, jag kunde ingenting, säger han och skrattar.
Som 16-åring flyttade han till ett annat tempel i huvudstaden Colombo. Där fick han sin "higher ordination" som munk, tog två masters degree, i buddistisk tradition och palispråket (Buddhas originalspråk), undervisade och var en offentlig talare tills han en dag fick en inbjudan av en bekant. Den löd: Kom hit, din service behövs här.
– Först vägrade jag. Jag tänkte att livet som munk i Europa var tråkigt.
Men när inbjudan återupprepade tackade han till slut ja, för erfarenhetens skull. Kulturkrockarna som följde hans första tid i Sverige blev många, både praktiska och sociala, och den höga status som en munk har i Sri Lanka var som bortblåst.
– Samtidigt gillar jag äventyr. Att utmana mig är det värsta någon kan göra och jag såg det som en möjlighet att testa hur jag kunde överleva i ett sådant här land och ändå fortsätta framåt, säger han.
Fast för några år sedan hamnade han i en svacka.
– Men bara några dagar senare såg jag det här på busstationen, säger Bhante och vecklar upp en gammal tidning med rubriken "En miljon svenskar äter depressiva mediciner".
– Det förändrade mig. Jag bestämde att nej – jag ska inte lämna Sverige, Sverige behöver mig, och mina kunskaper.
Men det är komplicerat när man lever i ett samhälle som drivs av pengar samtidigt som man själv inte tar betalt för sina tjänster. Bhante hoppas på att någon kan erbjuda en lokal, så att han kan utföra sitt uppdrag: att genom meditation guida svenskar till ett lyckligare och mer fridsamt liv.
Buddism är inte en religion, utan en filosofi, och meditationens första inverkan är att det lugnar sinnet, menar Bhante.
– Och när det är lugnt, så breddar det sig. Då kan man förstå vad som är fel och göra något åt det.
Han upprörs återigen över tidningsrubriken. Hur kan man tro att antidepressiva är en lösning?
– Man måste arbeta med sina problem i livet.
Trots hans tidigare motstånd har han i dag lärt sig både att leva i och uppskatta det gråa vädret och sitt uppdrag. Han tror att han vill stanna för alltid.
– Nu när jag tänker tillbaka, så inser jag att det inte var en slump att jag kom till Sverige. Det var "meant to be".
Fakta

Snabbfrågor till Bhante Satimanta

1. Lugn musik eller tystnad?

"Vanligtvis föredrar jag tystnad."

2. Vem inspirerar när du är nere?

"Min "master" Rahula Thera som nu har fyllt 107 år."

3. Bästa boken?

"Jataka Stories."

4. Morgon- eller kvällsmänniska?

"Nattuggla."

5. Godaste maten?

"Ris och curry. Eller, om svensk mat: smörgåstårta."

Gå till toppen