Brandgula kvadrater flimrar över en himmelsblå ateljévägg, kvällssolen är på väg att lösa upp rummet. Med en lätt rosa ton antyder Anna Ancher (1859-1935) nattens annalkande skuggor. Hennes interiörer är omtumlande. Och inte bara för mig; redan från början fick hon respekt och erkännande trots att konstscenen var förödande manlig.