Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Stefan Lindqvist: ”Svulstiga kärleksbomber har alltid varit Diane Warrens melodi”

Diane Warren vid pianot under World AIDS Day den 1 december 2019 i Los Angeles.Bild: Faye Sadou
I ett annat liv, i en annan tid, tröstade Diane Warren mig i flera dagar. Jag hade drabbats av kärlekssorg. En kraschad relation förstås.
Och eftersom jag på den tiden var en självömkande skitstövel med narcissistiska drag var inget av det som hänt mitt fel.
Jag hittade den perfekta snuttefilten i Diane Warrens ”Look away”. Som jag spelade om och om igen.
Tekniskt sett var det gruppen Chicago som spelat in låten. Men det var Diane Warrens text och musik som smekte min själ och mitt ego, sa alla tröstens ord och även kom med det bästa rådet, ”titta bort, baby, titta bort”.
Europe blev för övrigt erbjudna låten när de skulle spela in albumet ”Out of this world” men Joey Tempest tackade nej, ”vi gör inte covers”.
Så ståndaktiga var inte Chicago och fick en Billboardetta på köpet.
När beskedet om att Diane Warren fått Polarpriset kom jublade jag högt och satte på Kiss ”Turn on the night”. Den låten skrev Diane Warren tillsammans med Paul Stanley. Efter det spelade jag en annan Warren-låt, ”If I could turn back time” med Cher. Med tillhörande video filmad ombord på slagskeppet USS Missouri.
Perfekt med tanke på att svulstiga kärleksbomber alltid har varit Diane Warrens melodi.
Vilket också är ganska märkligt för en kvinna som upprepade gånger sagt att hon aldrig varit kär. Hon har inte ens haft en relation sedan hon och låtskrivarkollegan Guy Roche gjorde slut 1992.
Men Diane Warren vet ändå hur det känns att ha ett brustet hjärta eller känna något för en annan människa. För det behövs bara lite fantasi.
Och hårt arbete.
”Jag har alltid vetat att hårt arbete är nyckeln, att göra jobbet”, som hon nyligen sa i en Youtube-intervju med Kaya Savas.
Hon låter exakt som min favorittränare i amerikansk fotboll, Bill Belichick:
”Do your job”, är hans ständiga mantra.
Det är nog därför som jag tycker så mycket om Diane Warren. Hon skrävlar inte. Hon pratar aldrig om att hon fått någon gudomlig uppenbarelse. Eller att hon skapar den stora konsten. Hon ser inte sitt arbete som något märkvärdigare än någon som jobbar inom äldreomsorgen.
Hon gör bara sitt jobb.
Nån måste skriva alla de där sångerna som stöttar upp världens alla självömkande, kärlekstörstande och sentimentala drömmare.
John Seabrook skriver i sin bok ”Hitmaskinen – låtfabriken inifrån” hur viktiga hitlåtarna är för musikbranschen. Nittio procent av alla intäkter i branschen kommer från tio procent av låtarna.
Han skriver också om hur kortlivade låtskrivarkarriärer brukar vara. De allra flesta brukar vara riktigt framgångsrika i max sex år. Sen sinar hitsen.
Diane Warren går nu in i sitt femte decennium som framgångsrik låtskrivare, hon har skrivit mer än 1 000 låtar, tjänar runt 20 miljoner dollar varje år, samlar på bilar och har två hus i Los Angelesområdet.
Men har ingen kärlek i sitt liv.
Därför vill jag passa på att skicka en liten hälsning, det är trots allt Alla hjärtans dag:
Diane, vi är många här som älskar dig och som hade mått betydligt sämre utan dina låtar.
Gå till toppen