Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sofia Nerbrand: Sällbo, sambo, ensam eller gift.

Uppskattat umgänge över generationerna i Helsingborgshems SällBo.Bild: Caroline Wickmark
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Sällbo, vad är det? Jo, det är ett sällskapsboende där äldre, invandrare och unga delar vardagen. Alla har egna lägenheter, men det finns också gemensamma ytor såsom vardagsrum, yogastudio, ateljé, spelrum och bibliotek. Tanken är att knyta samman människor och motverka ensamhet.
Detta ligger i tiden. BBC World Service uppmärksammar i ett långt radioreportage (18/2) Helsingborgshems SällBo i stadsdelen Fredriksdal. Änkan Gunnel Ericsson säger att det tidigare kunde gå dagar utan att hon träffade någon. Tjugoåriga Fia Stegroth berättar att hon mest sov, jobbade och spelade online när hon bodde ensam. Nu är Fia och Gunnel sällbor och vänner.
På samma gång bryter de normer och mönster. Sverige är ett av världens mest moderna och individualistiska länder. Här finns 4,7 miljoner hushåll och i 1,8 miljoner av dem bor bara en person. 275 000 bor ensamma med sina barn.
Medan det för en del är perfekt att bo själv lider andra själsligt av sin ensamhet. En av fem svenskar uppger att de känner sig ensamma och att det är ett problem. Yngre känner sig ensammare än äldre.
Att uppleva ensamhet är emellertid nästan lika vanligt hos sammanboende som hos singlar i Sverige. ”Vi är ett mycket ovanligt folk med ovanliga relationsmönster. Att sakna vänner får oss att må sämre än att sakna en partner”, upplyser forskaren Filip Fors Connolly, som jämfört den svenska ensamheten med den europeiska.
Sverige är alls icke ensamt med baksidan av frigörelsemyntet. Även var femte vuxen britt känner sig ensam och dåvarande premiärministern Theresa May utsåg en ensamhetsminister 2018. Att vara själv med funderingar, försörjningskrav och vardagsbestyr kan nämligen vara lika hälsovådligt som att röka tobak.
Den brittiske husläkaren Rangan Chatterje gör en populär hälsopodd, Feel better, live more, för att komma tillrätta med folksjukdomar som åldersdiabetes, psykisk ohälsa och högt blodtryck. I sitt arbete har han flyttat hem till familjer och upptäckt att de inte bara äter snabbmat, utan att den inmundigas på egen hand framför en skärm istället för tillsammans vid ett middagsbord. Förödande. Relationer påverkar hur vi lever och mår. Numera frågar han inte bara sina patienter vad de äter, utan även hur och var.
I marsnumret av tidskriften The Atlantic skriver David Brooks att kärnfamiljen blev en kort parentes även i det religiösa USA. Bara en tredjedel av amerikanerna lever idag som mamma-pappa-barn. Hälften av alla vuxna är singlar och det finns fler hushåll med sällskapsdjur än med barn. Drygt en tredjedel över 45 år säger att de känner sig ensamma.
Samtidigt pågår ett experimenterande med att skapa nya band, människor emellan. Efterfrågan på generationsbostäder där yngre och äldre familjemedlemmar kan bo med egen ingång och kokvrå ökar.
Banden byggs inte längre bara med blod utan också med samvaro. Genom siten CoAbode kan ensamma mammor hitta andra i samma situation som vill dela boende. Liknande initiativ finns för barnfamiljer och unga singlar som vill leva nära varandra och ömsesidigt ställa upp i vått och torrt.
Vänskap kan vara lika viktigt för välbefinnandet och vardagen som tvåsamhet. Fler borde praktisera denna insikt. Varför inte köpa en sommarstuga med kompisar? Eller arrangera regelbundna söndagsmiddagar för unga i grannskapet? Och bjuda även singlar till parmiddagarna i villaområdena.
Banker, hyresvärdar och fastighetsutvecklare borde ändra regler och andra praktikaliteter som idag omöjliggör samboskap och samarbeten utanför kärnfamiljen.
En käresta är inte svaret på allt för alla. Varken existentiellt eller praktiskt.
Gå till toppen