Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tillsammans svänger det lite bättre

Det är när Mona Öjemarks och Tomas Anagrius keramik möter varandra som något händer, tycker Linda Fagerström.

Kärlskulptur av Mona Öjemark och Fat med fågeldekor av Tomas Anagrius.Bild: Tomas Anagrius

Tomas Anagrius, Mona Öjemark

Keramiskt center, Höganäs, t o m 29/3.

Idel välbekanta former, färger och namn dyker upp när Keramiskt center öppnar för säsongen med Tomas Anagrius och Mona Öjemark. Hon, som i grunden är utbildad textilkonstnär, använder flätandets och vävandets uttryck också i sina skulpturala kärl. Som i utställningen på Galleri Moment i Ängelholm 2018, visar hon här att räfflade kantband och veckade volanger kan göras i keramik likväl som i siden eller sammet.
Att vägra heltäckande glasyr, perfekt finish och jämna kanter har länge varit trendigt bland nyutbildade keramiker, som använder en medvetet antiestetisk stil. Mona Öjemark arbetar med en liknande metod, där hon också experimenterar med inslag av tvinnat garn. De programmatiskt formulerade textremsorna om demokrati och jämställdhet som skrivits i leran blir i mina ögon dock helt malplacerade, och stör mer än de tillför – oavsett hur mycket jag sympatiserar med budskapet.
Hennes uttryck står i stark kontrast till det som partnern sedan tiden på Konstfack under 1960-talet, Tomas Anagrius, använder. Hans karaktäristiska höga kannor, krönta med djurhuvuden, är numer klassiska exempel på framgångsrik nordvästskånsk formgivning – men också föremål vi nästan sett till leda vid det här laget. Mer tilltalande är då de ekvilibristiskt glaserade praktfaten, eftersom deras varierade uttryck med ständigt nya kombinationer av djupröda oxblodsnyanser, koboltblått och turkosgrön celadon är lekfullt oförutsägbart.
Han är konsthantverkaren, som i lojalitet gentemot materialet håller sig till titlar som ”Fat”, ”Vas” och ”Skål”. Hennes titlar vittnar å andra sidan mer om idébaserat skapande: ”Systerskap”, ”Kyskhetsbälte” och ”Glädje”.
Faktum är, att behållningen här främst består i att iaktta och erfara kontrasten konstnärskapen emellan – var och ett för sig hade varit mindre spännande.
"Kanna" av Tomas Anagrius.Bild: Tomas Anagrius
Gå till toppen