Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tobias Lindberg: (S)luta famla om välfärden.

Lena Rådström Baastad.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Välfärdsfrågan tycks glida Socialdemokraterna ur händerna. Och S-företrädare famlar efter nya grepp. Partisekreteraren Lena Rådström Baastad föreslår till exempel ett slags begränsning av det kommunala självstyret.
DN Debatt (18/2) efterlyser hon en bred uppgörelse om stopp för kommunala och regionala skattesänkningar. Utan ett sådant menar hon att extrapengar till kommuner och regioner kan finansiera sänkt skatt istället för välfärd.
Men intresset för sådana skattesänkningar bör inte överdrivas, vilket framgår av en ny undersökning som SVT har gjort. Var tredje kommun har lägre budget i år än i fjol på åtminstone något välfärdsområde och i nästan var femte kommun väntas nedskärningarna leda till sämre kvalitet inom välfärden. Behoven är mycket större än de 7,5 miljarder kronor extra som riksdagsmajoriteten beslutat om, påpekar Sveriges Kommuner och Regioners chefekonom Annika Wallenskog.
"Om kommunerna skulle få alla pengar som har utlovats så skulle man ändå behöva lägga till lika mycket själva genom att till exempel effektivisera eller höja skatten till år 2022."
Det är begripligt att S vill ta tillbaka initiativet efter den extra ändringsbudget med mer pengar till välfärden som M, KD, V och SD har drivit fram. Men egentligen handlar frågan naturligtvis inte om några enstaka miljarder kronor per år eller några enstaka kommuners taxering. Debatten borde snarare röra grundläggande skäl till att utsikterna inom välfärden nu ser ut som de gör.
Diskussioner behövs om en åldrande befolkning, om flyttströmmar från landsbygd till städer, om integrationsproblem och förhållandevis stor asylmottagning på orter med få arbetstillfällen.
Frågorna är många och har inga självklara svar. Men det saknas knappast utrymme att ta nya stora grepp för dem som vill visa ledarskap i välfärdspolitiken.
Gå till toppen