Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tobias Lindberg: M riskerar att försvåra även för framtida styre.

Ulf Kristersson har mycket att tänka på.Bild: Ali Lorestani/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Nederlagen har följt på rad för regeringen. Gång på gång har den samlade oppositionen satt stopp för förslag från 73-punktsöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Men enligt uppgifter till Svenska Dagbladet kanske detta bara är början.
Först tvingades regeringen bromsa sina planer på reformering av Arbetsförmedlingen. Sedan pressade en majoritet i finansutskottet fram extramiljarder till välfärden – på bekostnad av ingångsavdraget på arbetsmarknaden samt reformen om utvecklingstid, mer känd som friår. M, KD och V har därefter agerat för att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring, även om det ännu är oklart hur SD ställer sig till detta. Och Vänsterpartiet är tydligt med avsikten att fälla regeringen om den går vidare med planerna på att ändra arbetsrätten och hyressättningsmodellen.
Svårigheterna för de så kallade januaripartierna ser inte ut att stanna vid det. Enligt källor till SvD samlar sig oppositionen nu för nya attacker. Familjeveckan pekas ut som en möjlig måltavla.
Socialdemokraterna gick till val på att ge föräldrar möjlighet till extra lediga dagar bland annat i samband med skollov och studiedagar. I regeringsöverenskommelsen utlovas ett första steg i förverkligandet av reformen. M, KD och SD har aldrig omfamnat den och V borde, enligt spekulationerna, kunna kompenseras med mer pengar till sjukvård.
Andra källor menar att det kan bli svårt att hitta mer bland de 73 punkterna som M, KD, V och SD kan enas om att stoppa. Men det behöver inte innebära slutet för det nya oppositionssamarbetet mellan höger och vänster. Lagstiftningen för friskolor samt för stöd och service till funktionshindrade, LSS, nämns som exempel på frågor där de fyra partierna borde kunna gå samman mot regeringen.
Visst rör det sig så här långt om källors spekulationer, men väldigt mycket talar för fler angrepp mot regeringspolitiken. De hittills gjorda har, av opinionsmätningar att döma, gått hem bland Vänsterpartiets väljare och moderatledaren Ulf Kristersson är tydlig med var han står.
"Jag är beredd att fälla den här regeringen vilken dag som helst och på vilken fråga som helst", förklarade han strax före jul.
Det hör till det mest bekymmersamma som har sagts i sammanhanget. För om en sådan grundhållning sprider sig i riksdagen blir det ännu svårare att styra landet än idag.
Företrädare för regeringen ondgör sig över oppositionens bristande respekt för budgetprocessen. Enligt gamla goda principer ska budgeten ses som en helhet och inte som något det går att bryta ut enskilda delar ur. Men avstegen är inget unikt för dagens opposition. 2013 stoppade S, med stöd från bland andra SD, alliansregeringens skattesänkningar på liknande vis.
Redan då hördes varningar för att nålstick mot budgeten skulle göra det svårare att styra i minoritet. Så blev det ju också. Men än så länge är opposition åtminstone inte detsamma som obstruktion. Är Kristersson beredd att bidra till att ändra på detta?
"Huvudfrågan för Moderaterna blir att vi å ena sidan har sagt att vi ska fälla regeringen till varje pris, å andra sidan ska vi släppa igenom bra politik som vi tycker om", påpekar en källa inom M för Svenska Dagbladet.
Stannar Moderaternas avvägning vid det förra riskerar det att leda till en ny försvårande trend. Ingen vinner på en framtida ordning där oppositionspartier hellre röstar mot en regering än för förslag som de sympatiserar med.
Gå till toppen