Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tobias Lindberg: Löfvens nygamla grepp kan vara för klent mot corona.

Löfven besöker en infektionsmottagning.Bild: Adam Ihse/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Stefan Löfvens beslut var något utöver det vanliga.
"Krisen kräver att vi agerar för att rädda jobben", förklarade han i ett pressmeddelande om att facket nått en uppgörelse med arbetsgivarna om möjligheter att sänka löner.
Det var våren 2009 och den dåvarande IF Metall-ordföranden Löfven navigerade i kölvattnet av den globala finanskrisen. På onsdagen styrde han snarlikt i rollen som statsminister.
Den rödgröna regeringen har enats med C och L om ett krisavtal för företag med anledning av coronaviruset. För att undvika stora uppsägningar ska arbetsgivare tillfälligt kunna låta anställda gå ner i lön och arbetstid. Staten ska finansiera modellen med 350 miljoner kronor om året. Men i år satsas inte mer än 40 miljoner och det nya systemet kan troligen inte träda i kraft förrän i augusti. Till dess får företagen klara sig med det krishanteringssystem som redan finns, men som endast får användas vid mycket besvärliga allmänna konjunkturlägen.
Det duger inte, menar arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv som, liksom sina fackliga motparter, vill se snabbare ryck.
Och visst kan det brådska att få krisavtalet på plats. Även om coronaviruset hittills haft begränsad effekt på svensk ekonomi, så sänker finansminister Magdalena Andersson (S) nu förväntningarna på tillväxten i år med 0,3 procentenheter. Det må vara en närmast försumbar justering, men osäkerheten är stor och överraskningar kan komma, betonar hon.
Dels kan smittspridningen bli större och mer varaktig än hittills beräknat, dels kan enskilda företag drabbas hårt av störningarna i export och import. Därtill råder ovisshet kring virusets effekter på den globala ekonomin och aktörer världen över agerar nu därefter.
Det är inte bara på svensk arbetsmarknad som åtgärder från den globala finanskrisen går igen. I tisdags meddelade Federal Reserve – mellan två ordinarie möten – att styrräntan sänks med 0,5 procentenheter. Ett sådant beslut har den amerikanska centralbanken inte tagit sedan 2008.
Så framstår coronaviruset i dagsläget också som ett större hot mot ekonomin än mot folkhälsan. Att beredskapen måste stärkas är tydligt. Smittspridningens följder kan bli svårare att hantera än svallvågor från kapsejsade amerikanska finansinstitut. Räntesänkningar gör inga sjuka friskare. Och säg den finanspolitiska åtgärd som hjälper mot sinande lager, tomma arbetsplatser och inställda flyg.
Som Andersson påpekar är det sannolikt effektivast med offentliga investeringar av olika slag. Hon lovar att regeringen vid behov ger mer pengar till kommuner, regioner och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Oppositionen stöder välkommet nog den linjen.
Fast hinner det nya krisavtalet träda i kraft fort nog för att rädda jobb i svenska exportföretag?
I efterhand har många hyllat Stefan Löfven för hans handfasta beslut 2009. Den här gången finns en klar risk att applåderna uteblir.
Gå till toppen