Peter Hultqvist (S) har slipat bajonetten. I en debattartikel i Aftonbladet går försvarsministern, som en överentusiastisk rekryt, till attack mot en halmdocka. Det vill säga i den bildliga mening att han tillskriver sina motståndare åsikter som de inte har och sedan angriper dessa.

Hultqvist beskriver avregleringar, privatiseringar och stora skattesänkningar utan täckning som problematiska följder av ett nyliberalt elitprojekt, framdrivet av pr-byråer och tankesmedjor.

Vilka skattesänkningar som åsyftas går han inte närmare in på. Men åtminstone sedan 1990-talskrisen råder bred enighet i riksdagen om behovet av budgetbalans. Och beslut om avregleringar har tagits av ömsom borgerliga, ömsom socialdemokratiska regeringar.

"Svenska folket har aldrig i några stora skaror ställt sig upp för att kräva vinster i skolan, privatisering och avreglering", fortsätter Hultqvist.

Men det har ingen påstått heller. Det avgörande har varit medborgarnas önskan om större valfrihet i olika sammanhang. Om att kunna välja en annan skola än den kommunala till barnen, välja bort en vårdcentral där bemötandet brister, flytta till ett äldreboende med särskild inriktning eller byta till ett billigare elbolag.

Sedan har utvecklingen på de berörda marknaderna inte varit perfekt. Det finns brister och problem som måste styras upp politiskt med höjda krav och bättre uppföljning av hur verksamheterna fungerar.

Men Hultqvist ger uppenbart inte mycket för sådana åtgärder.

"Hur mycket vi nu än inspekterar, så går det inte att inspektera bort marknadskrafterna", menar han och argumenterar för återreglering.

Därmed visar Hultqvist inte bara att han tillhör Socialdemokraternas vänsterflygel, utan också att han till stora delar ogillar 73-punktsöverenskommelsen mellan S, MP, C och L.

Redan i punkt 9 slås fast att valfrihet är central i den svenska välfärdsmodellen och att det därför krävs en mångfald av aktörer. Reformeringen av Arbetsförmedlingen, enligt punkt 18, bygger i sin tur på att fler uppgifter ska läggas ut på entreprenad. Punkt 49 slår fast vikten av lika villkor för privat och offentligt drivna skolor och i punkt 59 lovas en utveckling av patienters rätt till egna val inom vården.

Gång på gång framhåller överenskommelsen också att fokus ska ligga på kvalitet – inte driftsform – i den politiska styrningen av olika välfärdstjänster.

Detta är givet ur liberalt perspektiv. Trots de brister som finns inom vissa verksamheter har avregleringarna på det hela taget gett medborgarna bättre service, utbud och valfrihet som få idag lär vara beredda att avstå från.

Marknaderna måste utvecklas, men verkligen inte avvecklas.