Berlin är besatt av sig själv. Jag har aldrig upplevt att det pratas så mycket om en stad som här. Det är som om det pågår en ständig, kollektiv förhandling om vad staden är eller borde vara. Den sker i vardagsrummen, barerna, i politikernas korridorer, på turistbussarna, museerna. Eller som nu senast under den gångna veckans Berlinale, stadens internationella filmfestival, där Berlin hade en framträdande roll i ovanligt många av filmerna.