Det svåraste att ta till sig i den irakiske författaren Ahmed Saadawis internationella genombrottsroman ”Frankenstein i Bagdad” från 2013 är inte det övernaturliga väsen som härjar i staden. Det är ju trots allt en roman vi läser, därtill skriven i god arabisk tradition där djinner och andra sagofigurer kan materialisera sig med samma självklarhet som ett glas med starkt och sockrat te på ett lågt cafébord.