Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”De betalar för att använda delar av Lund som andra har fri tillgång till.”

Genom Lunds kommuns agerande tvingas personer vars enda olikhet är att de har en funktionsnedsättning till ytterligare inskränkningar i sina liv. Det skriver funktionshinderforskarna Camilla Nordgren och Oskar Krantz vid Malmö universitet.

Att människor är berättigade till hjälpmedel framgår av hälso- och sjukvårdslagen, påpekar skribenterna.Bild: Annsofie Wieland
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Lunds kommun har beslutat att personer med funktionsnedsättningar som lånar rollatorer och andra hjälpmedel, från och med den 1 mars ska betala en så kallad abonnemangsavgift på 65 kronor i månaden. Tidigare har det inte kostat något.
Beslutet är märkligt på flera sätt.
• Enligt Svensk ordbok är ett abonnemang: "på förhand gjord beställning för viss tid”. De lån av hjälpmedel som Lunds kommun tidigare stått för har skett under förutsättning att den som lånar ett hjälpmedel ska lämna tillbaka det när det inte längre behövs, det vill säga lånet gäller tills vidare. Användaren och kommunen kan sägas ha upprättat ett låneavtal: Användaren vårdar hjälpmedlet och kommunen får tillbaka det när behovet upphört. Med avgiftsbeslutet förändrar kommunen förutsättningarna genom att kräva en avgift för hjälpmedel som redan lånats ut. Det strider mot den juridiska principen att ingångna avtal ska hållas. Kommunens beslut kan endast gälla sådana hjälpmedel som lånas ut efter att det trätt ikraft.
• Kommunerna lånar ut hjälpmedel för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv och inte hindras av miljön. Att Lunds kommun nu tvingar invånare att erlägga en avgift för hjälpmedel innebär att de måste betala för att använda delar av kommunen som andra har fri tillgång till, ett exempel är stadens parker.
• Riksdagen har antagit nationella mål för landets funktionshinderpolitik. De är att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället. Frågan är hur Lunds kommuns beslut att avgiftsbelägga vissa människors tillträde till sådant som stadsmiljön rimmar med de nationella målen.
• Att människor är berättigade till hjälpmedel framgår av hälso- och sjukvårdslagen. Den slår också fast att kommunerna ansvarar för att personer som behöver hjälpmedel även får tillgång till dem. Kommunens ansvar styrs alltså av människors behov, och inte av deras betalningsförmåga. Vad händer i den stund en person behöver ett hjälpmedel, men vägrar betala? Kan kommunen då vägra att ge personen i fråga det hjälpmedel den behöver?
• Abonnemangsavgiften är oavsett hjälpmedel 65 kronor. Vad händer när avgifterna som betalas överstiger hjälpmedlets pris?De som idag har hjälpmedel får enligt uppgift från Lunds kommun inte lov att köpa loss det. Om någon istället väljer att själv köpa ett hjälpmedel av samma modell, så tillkommer utprovnings- och leveranstid. Eftersom tiden från beslut till att det trädde i kraft var så kort har möjligheterna att skaffa ett eget hjälpmedel varit så gott som obefintliga. Den som inte vill betala kommunens avgift saknar därmed möjlighet att själv lösa sitt behov av ett hjälpmedel.
• Vilka hjälpmedel som ingår bland dem som nu beläggs med avgift är oklart, och personer som fått information om avgiften har inte fått besked om vilka hjälpmedel det gäller. Dessutom har information saknats om huruvida avgiften även gäller vissa förbrukningsartiklar, eller om den enbart gäller sådant som ska lämnas tillbaka när behov inte längre finns. Ett exempel är sittdynor, efter en tid inte sällan av inkontinens missfärgade, trots att skötselinstruktioner följts.
• Steget att införa en avgift är betydligt större än att sedan höja den. Vad säger att den så kallade abonnemangsavgiften inte successivt höjs?
Personer med funktionsnedsättning tvingas redan idag till en mängd kontakter med statliga, regionala och kommunala instanser. Sådana kontakter tar tid och energi och utgör en mental belastning genom att man ständigt blir ifrågasatt och kontrollerad av olika tjänstemän. Människor tvingas argumentera för att kunna leva sitt liv på samma villkor som andra, och hela tiden förhandla om möjligheter som är självklara för andra. Genom Lunds kommuns agerande tvingas personer vars enda olikhet är att de har en funktionsnedsättning till ytterligare inskränkningar i sina liv.
Camilla Nordgren och Oskar Krantz, filosofie doktorer och universitetslektorer med inriktning på funktionshinderforskning.
Gå till toppen