Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: Äldre kan också vara guldgruvor.

Simrishamn lockar. Som här i sommarskrud.Bild: Johan Nilsson/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Studenter flyttar ofta på sig, som bekant, inte minst till studentstäder som Lund och Umeå. Men också äldre flyttar på sig. Det finns kommuner som lockar till sig ett inflöde av kapitalstarka, välmående äldre, skriver Dagens Samhälle, som granskat Sveriges motsvarigheter till Florida i USA. Några skånska äldremagneter är Simrishamn, Båstad, Ystad och Höganäs.
”Det som lockar här är naturen och kulturen. Det är lugn och ro och ett vilsamt liv”, säger Jeanette Ovesson, moderat kommunstyrelseordförande i Simrishamn.
Det är just Simrishamn som toppar Skånes lista över de kommuner som tar emot störst andel äldre, visar Dagens Samhälle, som bearbetat statistik från SCB. Simrishamn hamnar tvåa i Sverige, efter ettan som är öländska Borgholm, medan Båstad intar plats 13, Ystad plats 26 och Höganäs plats 30. I botten återfinns Lund (på plats 290), Malmö (261) och Staffanstorp (257).
Det kan finnas många skäl att dra sig tillbaka till en lantlig idyll när ålderdomen närmar sig. Någon har kanske nyligen gått i pension, en annan vill starta eget och jobba hemifrån de sista arbetsåren. Somliga har en privatekonomi som möjliggör både ett bostadsköp och besök på restauranger och kulturevenemang. Somliga äldre kan njuta flera decennier av en god, frisk och smärtfri tillvaro.
Man kan lätt förledas att tro att det ekonomiska idealet för en kommun vore att få en höginkomsttagare som flyttade till kommunen. En sådan person har kanske 800 000 kronor i beskattningsbar inkomst, betalar cirka 170 000 kronor i kommunalskatt och kostar i allmänhet inte kommunen särskilt mycket. Det är mer lukrativt än till exempel en 8-åring i skolan eller en 80-åring i äldreomsorgen. Men höginkomsttagaren betyder kanske bara omkring 30 000 kronor i marginalintäkt för kommunen.
Hur en in- eller utflyttning påverkar kommunen beror i hög grad på systemet med inkomst- respektive kostnadsutjämning mellan kommunerna.
Den som drar den verkliga vinstlotten är den kommun som ”får” en ensamstående 90-åring med hälsan i behåll – den personen kan betyda över 350 000 kronor för kommunkassan.
Just hälsan är i centrum. Det skulle vara vanskligt för en kommun att medvetet gå in för att locka friska 90-åringar till sig. En äldre person kan nästa år ha insjuknat, kanske i en lång sjukdomsperiod och behöva åtskillig omsorg, som inte bara blir jobbig för den äldre utan också kostsam för kommunen. Därför ställs också krav på den enskilda kommunen – att ha en beredskap för trygghetsboenden och mellanboenden med hög servicenivå. Plus en välutbyggd hemtjänst.
Att bli äldre hör livet till. Och det hör till kommunernas tillvaro att sörja för att de årsrika invånarna får en värdig omsorg. Då kan det behövas ett robust system som utjämnar 290 kommuners möjligheter att leva upp till likvärdiga krav.
Som några ledande politiker i inflyttarkommuner vittnar om i Dagens Samhälles reportage:
65-plussare är en fantastisk tillgång som skänker liv och rörelse till kommunen. De bidrar inte bara till kommunkassan.
Gå till toppen