Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Dränerande omständigheter som mellanchefer möter måste hanteras mer konstruktivt.”

Att syssla med olika typer av funktionell dumhet tömmer till sist den mest ihärdige chef på arbetsglädje, skriver Anders Rydell, psykolog, specialist i organisationspsykologi.

Sjukskrivning av svenska chefer, främst mellanchefer, ökar och huvudorsaken är så kallad arbetsrelaterad ohälsa, skriver Anders Rydell.Bild: Claudio Bresciani/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Statistik och rapporter från flera av Sveriges största aktörer inom företagshälsovård och mängder av undersökningsresultat publicerade i branschtidningen Chef talar sitt tydliga språk. Sjukskrivning av svenska chefer, främst mellanchefer, ökar och huvudorsaken är så kallad arbetsrelaterad ohälsa. Men vad döljer sig egentligen bakom detta begrepp – just när det gäller mellanchefer? Vilka aspekter av deras arbete riskerar att bli så pass hälsovådliga att sjukskrivning krävs?
Efter att ha studerat aktuell forskning och material från tusentals intervjuer med chefer och medarbetare kopplat till ledarskapsfrågor går det att skönja en rad problematiska omständigheter:
• Funktionell dumhet. Många chefer fastnar i vad Mats Alvesson, professor vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, kallar för funktionell dumhet, det vill säga aktiviteter som utförs men som inte har någon egentlig effekt kopplat till verksamhetens kärnuppdrag. Det handlar ofta om en sorts ritualer, kanske ifrågasätter ingen syftet.
Överdrivet formaliserade och tidskrävande löne- och medarbetarsamtal kan betraktas som funktionell dumhet. Likaså viss produktion av policydokument, flödesscheman och affischer med värdeord. Att syssla med olika typer av funktionell dumhet tömmer till sist den mest ihärdige chef på arbetsglädje.
• Administrativ överdos. Chefer blir ofta sittande med kopiösa mängder administrativt arbete, uppgifter som måste utföras för att den dagliga driften ska flyta på. Det kan handla om att fixa med lokaler, städning, kaffemaskiner, scheman, vikarier, semestrar, sjukskrivningar och olika typer av IT-krångel. Det är oftast inte sådant cheferna sett framför sig när de sökt eller fått sina jobb.
Drömmen om att få utveckla kärnverksamheten och ett nära coachande ledarskap går i kras och så också den egna drivkraften och arbetsglädjen.
• Destruktiva beteendetrender. Chefer är ofta drivna och taggade personer. Därför halkar de också lätt in i den kultur som idag präglar arbetslivet i stort; ökade krav på tillgänglighet, självständighet, fart och flexibilitet. Alla är de trender som har visat sig utmana människors förmåga att upprätthålla nödvändig egenomsorg, aktiviteter som stärker och stimulerar hälsa och arbetskapacitet,till exempel regelbunden motion, god kosthållning, tillräcklig sömn, meningsfulla relationer, kreativa aktiviteter och livsnjutning.
• Mandatlöst tillstånd. Ofta är det otydligt vad mellanchefen får besluta om och inte sällan är utrymmet för egna beslut mycket begränsat.
Medarbetarna blir irriterade på en chef som hela tiden måste dubbelkolla allt med högre instans.
Att vara en nickedocka uppåt, ta order och följa order,och informatör nedåt leder lätt till en växande frustration och trötthet hos chefen.
• Kunskapsbrist. Många börjar jobba som chef för att de själva vill eller för att den högre ledningen anser att det är lämpligt. Mellanchefer saknar dock ofta den kunskap de behöver kring sådant som till exempel gruppsykologiska fenomen, arbetsmiljöfrågor och motivationsteori.
Utan tillräcklig kunskap blir chefsuppdraget extra påfrestande. Ny kunskap måste inhämtas på kort tid samtidigt som viss kunskap endast kan uppbringas genom erfarenhet. Chefen jobbar ofta hårt med att sätta upp en fasad av säkerhet som inte finns.
• Titelhybris och narcissistisk kollaps. En del chefer har narcissistiska fallenheter, värdesätter status och strålkastarljus. Man bygger sin självbild och självuppfattning på bekräftelse utifrån. Den högre ledningen kan locka med en chefstjänst, en tjänst som dessutom kanske pryds med en fin statusfylld titel.
Personer som agerar i linje med en narcissistisk läggning brukar vara rädda för att uppfattas som betydelselösa och osedda och för dem leder den bistra mellanchefsverkligheten till att deras självbild punkteras, något som leder till nedstämdhet och tomhetskänslor.
Det finns såklart välfungerande och välmående chefer i mellanposition, men många far illa. Ska det gå att få stopp på den negativa trenden med sjukskrivna chefer måste de dränerande omständigheter som många mellanchefer möter hanteras mer konstruktivt.
Både ledningsgrupper och blivande chefer kan och bör gå i bräschen för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för det ofta tuffa arbete som mellanchefer utför.
Anders Rydell, psykolog, specialist i organisationspsykologi.
Gå till toppen