Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Karantän till sång i stängt Sund

Det är en märklig tid när Öresund upplevs som ett hinder istället för ett förenande band mellan två länder. Men det har hänt förr att sundet stängts – då hölls karantän till sjöss.

I september 1892 var vattnen runt Ven skådeplats för karantänen.Bild: Roland Bengtsson
Den danska regeringen har stängt gränsen som ett led i att hindra spridningen av coronaviruset. Det innebär en annorlunda tid vid det sund som knutit samman Själland och Skåne sedan långt innan den östra stranden blev svensk 1658.
Klockan 12.00 den 10 mars 1892 lämnade färjan Kronprinsessan Louise Helsingör med destination Helsingborg och det nya färjeläget för tågtrafik. Den torsdagen utgör en milstolpe i Helsingborgs historia då staden blev att räkna med internationellt.
Järnvägstrafiken över Sundet kom att knyta staden närmare kontinenten och återta positionen som den naturliga överfartsvägen även i den nya järnvägsåldern.
Sen kom koleran.
Ett nytt kolerautbrott hade nått Jylland 1892 och det togs till extraordinära åtgärder för att hindra spridningen till Sverige bara månader efter att järnvägsförbindelsen på HH-leden öppnats.
I början av september stoppades trafiken helt mellan Helsingborg och Helsingör. Detsamma gällde mellan Malmö och Köpenhamn. Helsingborgare som försökte ta sig hem med segelbåtar från Helsingör blev tvingade att vända tillbaka.
När trafiken kom igång hölls passagerar- och godstrafiken över Sundet separerade. Och med rejäla restriktioner.
För strax söder om Ven låg en av flottans kanonbåtar med provinsialläkaren i Malmö, doktor Thure Petrén, ombord. Dit styrdes fartygen och fick ligga i karantän söder om ön i minst 48 timmar.
Som mest låg 32 fartyg samtidigt – under kanonbåten Verdandes bevakning – vid Ven i väntan på att få angöra Sverige. Men humöret ombord på båtarna sägs ha varit bra.
På eftermiddagarna hölls det bal på ångaren Hveens däck och från Tysklandsångaren Najaden rullade Bellmankörens sånger över vågorna.
Att Bellmankören överhuvudtaget befann sig mittsunds handlade om god övertalningsförmåga från körens ledare direktör Åkerman. Han och hans kör var strandsatta i Köpenhamn och ville hem till Sverige, men inga ångare stod att finna. Det fanns bara ett sätt och det var att ta sig till någon av båtarna vid Ven för två dygns karantän. Övertalningen lyckades och när en ångslup stävade ut från Toldboden i Köpenhamn med riktning Ven stämde kören ombord upp i ”Sätt maskinen igång herr kapten”.
Enligt ett brev, publicerat i Dagens Nyheter 7 september 1892, kom Bellmankören ombord på Najaden med såväl gott humör som fickorna fulla med ölbuteljer. Kören underhöll outtröttligt och man hann även med att ge ut karantänstidningen "Najaden" i ett exemplar som lottades ut på avskedsbanketten.
"Det var ett förbaskat trevligt fängelse", sa någon i sällskapet innan de steg ombord på den ångslup som tog dem till Landskrona.
Även på Hveen var det uppsluppet. Visserligen tog maten slut, då köket inte var dimensionerat för så lång tid till sjöss. Men det fanns öl och konjak, en dryck som vid den här tiden sågs som ett gott "medicament".
När Hveen anlände till Skåne efter 48 timmars karantän var de 72 passagerarna vid gott mod och friska. Efter sig lämnades 500 tombuteljer danskt öl.
I slutet av september 1892 återgick trafiken från såväl Köpenhamn som Helsingör till normala förhållanden.
Observationsposten vid Ven fanns kvar till Luciadagen den 13 december 1893.
Gå till toppen