Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Marika Rasmusson: Det brukar inte bli tyst när vi landat på sätena i pendlingstid

Kan vi prata om något annat? Det vore väl själva den om vi inte skulle kunna göra det. Om vad som helst förutom det som allt kretsar kring nu. (Inte för att det är oviktigt utan för att det finns ett stort behov av återhämtning i fullproppade huvuden.) Så, snälla, kan vi prata om något som inte har med coronaviruset att göra, ber jag och de andra nickar att de är med på det. Nog finns det annat som engagerar. Vi kan diskutera som vi brukar. Eller för all del flamsa lite, det händer också. Kom igen, tågkompisar, säger jag! Men nej. Det blir tyst. Några försök görs, men alla samtalsämnen som öppnas visar sig ha koppling till det vi inte vill nämna och vi skulle ju inte… Det blir stilla. Det enda som rör sig är landskapet som rusar förbi i sisådär 160 knyck.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen