Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Efter 50 år som krukmakare stänger han fabriken

Efter ett helt yrkesliv som krukmakare stänger Peter Nilsson fabriken och butiken i Nyhamnsläge. Men leran lämnar han inte.

Peter Nilsson stänger Kullabygdens Keramik vid Krapperupsvägen i augusti. I 50 år har varit verksam som krukmakare i Kullabygden.Bild: Tove Scherman
Peter Nilsson på Kullabygdens Keramik är inte den som marknadsfört sig genom åren, även om skylten vid Krapperupsvägen inte går att missa. Jobb har han haft ändå, ända sedan han tog på sig uppdraget att tillverka 150 000 senapsburkar.
– Det var min far som fick frågan från Apoteksbolaget. När han tackade nej sa jag att jag gör det, berättar han.
I år är det 40 år sedan han knoppade av från familjeföretaget för att bli sin egen. Peter Nilsson är tredje generationens krukmakare och lärdes upp av sin far Ovar Nilsson, som hade verkstad i Lerberget.
– Jag började arbeta för honom när jag var 16 år. Vad ska du göra nu, när du får göra precis vad du vill, är det några som undrat. Då säger jag att jag gjort precis vad jag velat hela tiden, det har varit och är fantastiskt roligt att vara krukmakare.
Peter Nilsson i en van position vid drejskivan på Kullabygdens keramikBild: Tove Scherman
I augusti stänger han verkstaden och butiken i det gamla stallet mellan Nyhamnsläge och Krapperup. Men redan nu har Porslinsfabriken i Lidköping övertagit delar av produktionen.
– Jag fick ett erbjudande från dem som jag inte kunde tacka nej till.
Bland annat har de tagit över tillverkningen av dopljusstakar till Svenska kyrkan.
– Sådana har jag gjort ungefär 10 000 stycken per år, säger Peter Nilsson, och visar de ljust blå ljusstakarna som står i rader i på fabrikshyllorna.
Ungefär två miljoner föremål har lämnat Kullabygdens Keramik genom åren, berättar han. 1982 skalade han ner sin verksamhet med flera anställda och flyttade till Krapperupsvägen för att driva företaget tillsammans med sin hustru Bibban Nilsson.
Peter Nilsson, Kullabygdens keramikBild: Tove Scherman
Det är stora beställningar från restauranger och hotell som velat ha unika, handgjorda muggar och fat, det är blomkrukor till bland andra Sofiero och Botaniska trädgården i Lund och ljusskålar till Svenska kyrkan. Bringare, fat, gratängformar och skålar. Produktion i stor skala har varvats med tillverkning av få exemplar eller enskilda föremål.
– Jag tycker om den variationen, att tillverka många exemplar för att däremellan vara kreativ och förverkliga nya idéer när det blivit tid över.
Ibland får Peter Nilsson frågan vad han skulle göra om han fick arbeta helt fritt.
– En bringare säger jag då, eller en spillkum. Jag tycker om att tillverka det som jag vet kommer att användas. Men det får gärna stå framme också, så att alla kan se. Det händer att jag gör skålar som är lite för stora för att ställa in i ett skåp, skrattar han.
Signaturen Kullabygdens Keramik kommer att finnas kvar i botten på de föremål som framöver tillverkas i Lidköping. Och Peter Nilsson ska samarbeta med porslinsfabriken för att bidra med kunskap och idéer.
– Vi kommer från olika kulturer, porslinstillverkning är lite finare i linjerna, stengodset mera grovhugget. Det är spännande att sammanföra dem.
En del tillverkning ska han ägna sig åt under våren för att ha något på hyllorna när butiken öppnar för sin sista säsong i påsk. Den egna masstillverkningen släpper han men leran lämnar han inte.
– Krukmakare kommer jag att vara även framöver, säger Peter Nilsson.
Gå till toppen