Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: En smalare men vassare riksdag.

Voteringen är klar.Bild: Stina Stjernkvist/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Nyligen kom en nyhet från riksdagen som säkert fick en och annan politiskt intresserad svensk att vädra morgonluft.
Riksdagspartiernas gruppledare har enats om att banta antalet riksdagsledamöter. Inte permanent, alltså, utan högst tillfälligt, medan coronaviruset härjar – i första hand fram till den 30 mars. Men därefter kan det bli fråga om en förlängning.
Istället för att riksdagens samtliga 349 ledamöter är närvarande till exempel vid en votering, så räcker det att 55 är på plats. Riksdagen ska alltså kunna vara fullt funktionsduglig även om många ombud är borta på grund av sjukdom.
Poängen är att proportionerna i kammaren bibehålls. Det innebär att S i dessa dagar företräds av 16 ledamöter, M av 11, SD av 10, C av 5 och V av 4 ledamöter medan KD, L och MP representeras av 3 riksdagsledamöter var. Tobias Billström, som för Moderaterna varit drivande i frågan, går i god för att denna extraordinära åtgärd är ”ett styrkebesked som garanterar riksdagens uthålliga beslutskapacitet och den samhällsviktiga verksamhet som riksdagen bedriver”.
Varför skulle denna åtgärd i coronavirusets följd ge somliga personer luft under vingarna?
Därför att ett fullt funktionellt, men bantat, parlament ”riskerar” att visa väljarna att riksdagen mycket väl klarar sig på färre ledamöter. Åtskilliga, både politiker och andra debattörer, har länge ansett att Sveriges riksdag är överbefolkad. 349 ledamöter är för många. Och det är svårt att säga emot när Finlands riksdag rymmer 200 ledamöter, Danmarks folketing 179 och Norges storting 169.
Det är inte enbart, eller ens i första hand, en kostnadsfråga. Med färre – men mer framträdande och profilerade – ledamöter kan det bli mer schwung i riksdagen. Mer färg och fart. Och med högre status för varje invald person blir kollektivet mindre av ett knapptryckarkompani, mindre av en anonym grå massa som allmänheten inte kan namnen på. Som personerna från den egna landsänden. Och de är inte så få. Enbart Skåne har 47 ombud i riksdagen.
Många är de som lyft behovet av en smalare men vassare riksdag. Några namn är Thage G. Peterson (S), Thomas Bodström (S) och Fredrik Reinfeldt (M). När Reinfeldt i en motion 1996 tog upp frågan ville han halvera riksdagen, för att större krav skulle kunna ställas på varje enskild ledamot.
När Sven-Åke Olofsson, krönikör i Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan, häromåret föreslog 175 ledamöter i riksdagen i syfte att öppna kontaktytorna mellan väljare och valda, anade han samtidigt var motståndet kunde vara särskilt starkt. Inom partiapparaterna. Tätare band till väljarna skulle riskera att innebära lösare band till partierna.
Sverige har, i ett europeiskt perspektiv, ett ovanligt stort parlament i förhållande till folkmängden. Och ett onödigt stort parlament.
Det vore på något sätt symptomatiskt om ett litet, otäckt virus visade upp sanningen för svenska folket.
Gå till toppen