Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Stanna hemma i påsk. Visa folkvett.

Skåne är underbart i påsktider. Stanna här och stoppa långväga gäster. Vanligt folkvett är inte för mycket begärt.

Surt att ställa in.Bild: Bendiksby, Terje
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Julen 2010 vräkte snön ner över Skåne så att det inte gick att ta sig till min lilla by. Grannarna firade ihop i brist på tillresta. På skärtorsdagen för två år sedan satt vi åter insnöade och isolerade från världen. Inte heller i år ska det bli några gäster. Hindret är osynligt, men långt allvarligare än snön:
Coronakrisen borde få folk att stanna i sina respektive landsändar – det gäller särskilt Stockholm med den snabbaste smittökningen. Inte dra till fjälls eller skärgården, inte till Gotland eller till Öland. Eller till Skåne.
Särskilt inte för att umgås med gamla släktingar. Men resande riskerar också att sprida smittan runt i landet. Mardrömmen är att massor av påskgäster insjuknar på Österlen eller att horder av skidglada behöver vård i Åre – där det redan finns en samhällssmitta. Vården är inte dimensionerad för det.
Kommunalrådet i lilla Sotenäs kräver rentav att regeringen förbjuder folk att isolera sig i sina fritidshus nu, precis som skett i Norge. Simrishamns kommunledning är tydlig: den som kommer dit och får behov av vård måste åka hem igen.
Stanna hemma i påsk. Sprid inte smittan över landet. Ska det vara så svårt?
Slaktaren utanför Tomelilla säljer fantastiskt lammkött. Fast knappt alls just nu: gymnasierna är stängda, vandrarhemmen står tomma, konferenserna är stoppade. Den inställda konstrundan lägger sordin på ett lite ödsligt Österlen. Det drabbar många, för besöksnäringen är viktig.
Men hellre det än en skenande epidemi.
I fjällen lockar backarna vita och stugorna står redo. Anläggningarna försöker anpassa verksamheten och stänger after ski, men det lär likafullt bli svårt att hålla avstånd. Expressen rapporterade i veckan om familjen från Borås som dragit till Sälen för att barnen var snuviga och inte fick gå på dagis. Hur tänker man då? Och hur tänker de som trängts i uthyrning, skidbussar och på krogen de senaste veckorna i Åre?
Det är surt att ställa in en efterlängtad skidresa, men alternativet kan bli värre. Fråga dem som njöt i Tyrolen under sportlovet.
Folkhälsomyndigheten har inte förbjudit påskresorna, bara manat till att ”ta sig en funderare”. Ett tydligare besked gav statsminister Stefan Löfven (S) under fredagen: "Stanna hemma. Det är allvar nu."
Inget reseförbud, ingen karantän för Stockholm. Men väl en gräns för allmänna sammankomster: högst 50 deltagare – och det ska ses som riktmärke också för bröllop och begravningar.
Det handlar om folkvett. Om tilltro till myndigheter. Social kontroll.
Statsvetaren HenrikEkengren Oscarsson reflekterade tidigare i veckan över detta: "Inga hårda restriktioner, nedstängningar, utegångsförbud eller polisinsatser. Istället rekommendationer och appeller att använda sunt förnuft och ta stort eget ansvar. En stat som litar till sina medborgares omdöme. Hur förhålla sig? Jag lutar mer åt stolt än bekymrad."
Det ligger mycket i det. Linjen borde också tilltala dem som i tid och otid ryar om "folket" och "sunt förnuft".
Fast priset för tilltron är att vuxna människor beter sig vuxet. Tar ansvar. Visar folkvett. Den polletten har inte trillat ner hos alla.
Coronahanteringen ifrågasätts såväl av epidemiologer som självutnämnda förståsigpåare. Vissa väljer att misstolka strategin som att den går ut på att "offra" folk för att bygga upp en flockimmunitet. Andra menar att Sverige måste göra fel eftersom andra länder gör på annat sätt.
Också utomlands uppmärksammas den avvikande hållningen. "Det skandinaviska landet tror att dess tillitskultur skyddar från att behöva stänga ner för pandemin", skriver Foreign Policy. Från tyskt håll framstår svenskarna som ett ganska sorglöst folk som inte vill inse dimensionen av krisen, noterar DN (25/3) på nyhetsplats och brittiska The Guardian talar rentav om "rysk roulette" – utifrån missuppfattningen om flockimmunitet som strategi. Fast Svenska Dagbladet (25/3) intervjuar tyska epidemiologer som varnar för att döma ut den svenska strategin som obetänksam: professor Stefan Willich vid universitetssjukhuset Charité i Berlin menar rentav att Sverige kan vara en förebild, att åtgärderna i Tyskland varit för restriktiva.
Mycket av kritiken bygger på dålig förståelse för hur länge virusspridningen kan komma att pågå och hur länge det går att ha strikta restriktioner, säger Folkhälsomyndighetens analyschef Lisa Brouwers till Vetenskapsradion. Enligt henne är det inte rimligt med isolering så länge som det skulle krävas för att invänta ett vaccin. Det kan dröja tre till fem år. Därför är strategin att minska den samtida belastningen på vården och skydda de svaga grupperna. Att flockimmunitet uppstår så småningom är en konsekvens, inte själva syftet.
Danskarna är kritiska till att svenskarna – som annars ofta hånas för alla förbud och påbud – nu får röra sig så fritt. Finländarna förundras, där har hela huvudstadsregionen satts i karantän.
Men det här äringen landskamp och det finns inget facit. Det gäller att lyckas dämpa smittspridningen så att inte sjukvården kollapsar – utan att ekonomin går i stå, med massarbetslöshet och stor social oro som följd.
Det kommer att letas syndabockar, det kommer att pekas finger. Tyvärr. Det kommer att utvärderas och att utkrävas politiskt ansvar. Helt korrekt. Men just nu måste alla ta sitt ansvar – för sig själv och varandra. Kraven är inte orimliga, försakelserna är inte gigantiska.
Gå till toppen