Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Veterinärbesöket slutade med avlivning och djurförbud

En hundägare sökte vård för sin hund när den hade kissat inne. Veterinären ansåg att den var vanvårdad. Nu förbjuds ägaren att ha djur.

Hunden avlivades efter att veterinären slagit fast att den var utsatt för långvarigt lidande. (Arkivbild tagen i annat sammanhang).Bild: Janerik Henriksson/TT
Det var i slutet av januari i fjol som en hundägare sökte hjälp hos en veterinär i Landskrona eftersom hennes hund kissat inne.
Veterinärens undersökning visade att hunden var svag i bakdelen och väldigt vinglig. Han hade svårt att röra bakdelen och hade skrapat upp blödande sår på framsidan av baktassarna.
Enligt veterinären uppgav hundägaren att vingligheten pågått i cirka ett år men att hon inte uppsökt veterinär för det.
Undersökningen visade även att hunden hade kraftig buksmärta, var avmagrad och hade grav paradontit, det vill säga kraftig tandsten.
Veterinären menade att enbart tandstenen var tillräckligt för att orsaka hunden kraftigt lidande.
Om hunden inte skulle avlivas ville veterinären göra ytterligare utredningar. Det ville inte hundägaren som dock gick med på att ta blod- och urinprov.
Urinprovet indikerade inre sjukdom som behövdes utredas vidare. Enligt veterinären var hundägaren oförstående för hundens tillstånd.
En tid för återbesök bokades men ett par dagar senare ringde hundägaren och avbokade eftersom hon ville visa upp hunden för sin ordinarie veterinär.
Det skulle ske i slutet av februari men veterinären påtalade att det var för lång tid med tanke på hundens lidande. Då blev ägaren arg och hävdade att hunden mådde bra.
Veterinären gjorde då en anmälan till länsstyrelsen som en vecka senare gjorde en oanmäld kontroll. Den slutade med föreläggande om att senast dagen därpå låta veterinär undersöka hunden och följa ordinationen.
Även denna veterinär kom fram till att hunden led av måttligt till kraftigt lidande och rekommenderade avlivning.
Då fick hunden somna in och länsstyrelsen påbörjade en utredning.
Journalanteckningar begärdes in. De visade att veterinär redan tidigare diskuterat hundens tänder, ledproblem/artros och schäfervinglighet med ägaren.
Hundägaren har i yttranden till länsstyrelsen försäkrat att hon försökte göra allt för sin hund och att hon inte trodde att det skulle sluta så här.
Länsstyrelsen konstaterar i sitt beslut att hunden varit utsatt för ett långvarigt lidande. Ägaren anses sakna förmåga eller vilja att ta hand om djur enligt djurskyddslagstiftningen. Därför förbjuds hon ha alla slags djur, och ska även göra sig av med eventuella djur
Kvinnan överklagade till förvaltningsrätten som slår fast att länsstyrelsen haft fog för att besluta om djurförbud.
Gå till toppen