Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Han överlevde frontalkrocken utanför Klippan – tackar räddningstjänsten

Christer Nilsson skadade sig allvarligt i en frontalkrock med en annan bil sommaren 2017. Nu vill han tacka räddningstjänsten som hjälpte honom att överleva.

– Jag skulle vilja tacka de som räddade mig så jag har blivit så bra som jag kan bli. Jag tycker allt är så negativt nuförtiden. Det är mycket trist att titta både på tv och internet, säger Christer Nilsson.
Eslövsbon körde sin skåpbil när han krockade med en annan bil på väg 13 i Skäralid den 9 juli 2017.
– Jag strök nästan med. Lårbenet gick mitt av, hela benet gick mitt av, höften gick mitt av. Sedan fick jag massor med sprickor i bäckenet. På operationen när de plockade ur allting så trycktes mitt bröstben sönder och jag fick lunginflammation, säger han.
Därefter har det blivit bättre. Med flera skruvar i benet och en ny höft är han på god väg tillbaka till en normal tillvaro.
– Jag mår faktiskt ganska bra nu. Jag klarar av att jobba halva dagen ungefär. Men jag kan inte använda benet ordentligt. Det är stålpinnen i benet som bråkar med mig.
Röntgenbilder visar hur Christer Nilssons ben stöttas upp av en pinne.Bild: Privat
Christer Nilsson känner tacksamhet för att han fick överleva, säger han.
Minnena från olyckan har börjat komma tillbaka för ett par månader sedan. Innan dess mindes han ingenting. Han minns framför allt en av brandmännen, berättar han:
– Han som höll mitt huvud. Han höll det från att jag kom ut till att de rullade ut mig på traumacentrum i Lund, säger Christer Nilsson.
Christer Nilsson bor i Eslöv och körde genom Klippans kommun när olyckan ägde rum.Bild: Privat
Henrik Persson är operativ chef på räddningstjänsten Söderåsen, som rycker ut i Klippans och Åstorps kommun. Han berättar att det inte är helt ovanligt att människor som de har räddat hör av sig och vill tacka.
– Det händer någon gång då och då, säger han.
Räddningstjänstens uppdrag är, som namnet säger, att rädda människor. Men trots att det är ett yrke kan det väcka känslor.
– Jag tror det är som med mycket annat, att det blir en vana för oss också. Men det är klart det finns ärenden som etsar sig fast, säger Henrik Persson.
Gå till toppen