Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Marika Rasmusson: Varför fortsätter kvinnor att dö på detta vis?

Jag befinner mig på en minnesstund. Den hålls utomhus, i en park. Solen skiner och det finns öar med blå scillor på marken, men sorgen är bedövande och att våren stundar betyder ingenting just nu. Chock, förtvivlan och ilska förenar oss som står där och lyssnar till ord som sägs och sången som sjungs. Vi har samlats för att hedra en ung kvinna, en småbarnsmamma. Hennes make är häktad, på sannolika skäl misstänkt för mord. Liknande tragedier inträffar med jämna mellanrum. Denna gång hände det här, mitt ibland oss. Det blev brutalt mycket större än en liten notis i tidningen. Mitt i levande livet, som vi uppfattade det, skedde det mest obehagliga och ofattbara. Hon, som lämnade sina barn på förskolan varje morgon. Hon, som hade planer och drömmar. Nu är hon plötsligt borta och vi är kvar. Står här. På skakiga ben. Illamående.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen