Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Stil framför fart – här är klubben som hyllar nostalgin

I tider när allt ska gå fortare och fortare gör entusiasterna i Wikens vespa club tvärtom. De hyllar långsamhetens lov och samlas regelbundet för gemensamma turer i Kullabygden.

Minst en gång i veckan träffas medlemmarna i Wikens vespa club för gemensamma turer.Bild: Maria Berkmo
Runt 13 grader i luften, vindstilla och ett försiktig solsken. Det är perfekt vespaväder. Nerför Böösa backe rullar de italienska tvåhjulingarna med sitt karaktäristiska knatter. Wikens vespa club har bestämt sig för en improviserad träff i hamnen.
I inköp är vespan inte så dyr. Men så finns det ju så mycket prylar man måste ha till också som väskor och annat.Bild: Maria Berkmo
När vesporna parkeras nere vid glasskiosken flockas folk direkt. Alla vill prata vespa och mer än en längtansfull blick slängs på de kromade detaljerna.
– Det är alltid så. Vi väcker uppmärksamhet. När jag var och handlade häromdagen på Ica Kvantum kom en äldre man fram och börja snacka. Vespor väcker känslor, säger Pehr Frykman, en av medlemmarna i klubben.
Pia och Kenth Ahlin gillar att åka och köra vespa.Bild: Maria Berkmo
Allt började för något år sen. Kenth Ahlin tog initiativet till att bilda klubben.
– Jag hade gjort mig av med motorcykeln. Så ville jag ha något annat att köra. Vi var några som tyckte det var roligt med vespa och det visade sig finnas ett stort intresse här i Viken, berättar Kenth.
Äkta italiensk nostalgi.Bild: Maria Berkmo
Varje torsdag har man en träff. Då är målet för turen alltid Hotellet och Co i Höganäs.
– Det är ju en italiensk restaurang så vi brukar köra dit och ta en capuccino, säger Kenth Ahlin.
Vesporna väcker uppmärksamhet och många vill prata när medlemmarna i Wikens vespa club är på tur.Bild: Maria Berkmo
Både han och Pehr Frykman tycker just vespans låga fart är tjusningen.
– Man kan komma upp i 120 kilometer i timmen med min. Men det är skönt att åka i 70-80. Cruising är grejen, säger Kenth Ahlin
– Ja, det är lugnt och stilla och så kan fruarna följa med, säger Pehr Frykman.
Normalt brukar de köra dagsturer. Men i somras testade Pia och Kenth Ahlin att köra en semestertur till Österlen.
– Som mest körde vi tio-tolv mil per dag, säger Kenth Ahlin.
Höll baken?
– Jo, men det kändes, säger Pia Ahlin.
Yngst och äldst på en och samma gång. Filip Yvik var nyligen med på sin första tur med Wikens vespa club, men hans vespa av årsmodell 1959 är äldst av dem alla.Bild: Maria Berkmo
Majoriteten av medlemmarna kör nyare modeller. Men inte den allra nyaste medlemmen Filip Yvik. Han kommer rullande i en riktig klenod av årsmodell 1959 – betydligt äldre än honom själv.
– Jag hittade den på Blocket och har haft den en månad.
Den är lite skamfilad men har absolut sin charm.
Så kastar sig någon ur frågan:
– Klarar du invigningsriten?
Det är nämligen första gången Filip Yvik är med. Efter vissa skratt visar det sig att det inte finns någon. Då vaknar Kenth Ahlin:
– Man måste kunna spinna i grus.
– Det löser vi, säger Filip Yvik med emfas.
Pehr och Nina Frykman uppskattar båda turerna med vespan.Bild: Maria Berkmo
Han tänker inte låta sin klenod genomgå några större förändringar. Rosten får vara kvar ett tag till.
– Jag tänker ha den så här ett par år. Jag kan inte så mycket om vespor men jag har originalinstruktionsbok kvar i alla fall.
För Pehr Frykmans del började intresse för vespor när familjen bestämde sig för att göra sig av med den ena bilen.
– Vi behövde inte två bilar men två fordon. Då köpte vi en vespa istället. Man får mycket frisk luft, säger han.
Klubben brukar vara ett givet inslag på Italienska bilträffen på Krapperup som hålls den 1 maj. Men i år blir det inget på grund av corona. Medlemmarna tänker dock fortsätta att köra sina älskade tvåhjulingar. Och fortsätta att sprida en lätt doft av bensin runt sig.
Klubben för vespaälskare har varit igång i något år.Bild: Maria Berkmo
Gå till toppen