Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Peter Fällmar Andersson: Är vi överens om att det här är svensk konsensuskultur? Nej!

Ebba Busch har kommit till coronainsikt: pitbullen måste bli en cockerspaniel. Och Ulf Kristersson suddar bort sin bekymrade min.

SVT:s Aktuellt i onsdags kväll. Coronakrisen – och opinionsmätningar – förde dem samman.Bild: SVT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Ulf Kristerssons (M) sätt att sitta på Aktuellts höga pall, lite hukad med korsade ben och knäppta händer, utstrålar mer av relaxad afterwork än en oppositionsledare som precis fått en fråga om en vårbudget med satsningar på hundra miljarder kronor. Med ett stilla leende säger han: "Regeringen gör bra saker, men för lite...". Kristersson nickar sedan uppmuntrande när finansminister Magdalena Andersson (S) talar. Innan han stillsamt påtalar att det kan handla om "olika synsätt" och avlossar sin kraftigaste projektil: regeringen kan uppfattas ha en "attityd" som är "lätt kameral".
"Jag är öppen för att diskutera mer med Ulf Kristersson", svarar finansministern med svensk flagga på kavajslaget.
På andra pallar i tv-studion sitter Vänsterpartiets, Kristdemokraternas och Liberalernas partiledare.
"Jag vill verkligen understryka det finansminister Magdalena Andersson säger", framhåller Ebba Busch.
"Det finns delar som vi tycker är väldigt bra", säger Jonas Sjöstedt.
"Jag tycker, precis som många har sagt...", förfäktar Nyamko Sabuni.
Vänsterledaren nämner något om att det här i praktiken kan bli en nedskärningsbudget, men tanken avdunstar genast i harmonin.
Ebba Busch, som för bara ett par veckor sedan ännu var trogen sitt gamla pitbullmode och tycktes se svensksomaliers bristande prägling på "Anslagstavlan" som den globala coronakrisens viktigaste fråga, talar nu högtidligt om att "kroka arm". SD säger i en inspelad intervju något pliktskyldigt, men partiets frånvaro skickar samma signal.
"Ni sitter här och nickar och håller med varandra", säger programledare Lotta Bouvin-Sundberg lätt uppgivet.
Aldrig har det som reflexmässigt kallas den svenska konsensuskulturen låtit ana säkrare tv-bevis än i onsdagens Aktuellt. Saltsjöbadsavtalet sitter i ryggmärgen, den underbara natten är evig. "Den ökade polariseringen" var bara "en vanlig influensa", som vi nu tillfrisknat från.
Kan vi vara överens om det?
Nej.
Det här handlar snarare om krisens politiska logik. Om hur Stefan Löfven på en månad har ökat sitt stöd hos svenska folket från 19 till 46 procent. Om att S, partiet som sätter kursen, ökar sitt stöd. Och om att vi människor – även svenskar – tenderar att sitta stilla när det blåser storm. I sociala medier pågår förvisso ett haveristiskt bråk från den gamla världen, om huruvida Anders Tegnell på nordkoreanskt vis är en strålande general härstammade från himlen eller möjligen en cynisk flockledare som vill ta död på di gamle som byggde landet. Men inom politiken vet man att läsa opinionsmätningar. Av dessa har nu även Ebba Busch kommit till insikt: pitbullen måste bli en cockerspaniel.
Borta på AW-pallen sitter Ulf Kristersson och talar om behovet av ökad provtagning. För ett ögonblick anas en bekymrad rynka i hans ansikte.
Kanske hinner han kasta en blick på sig själv i en monitor – för nästa gång han är i bild är rynkan borta. "Jo, det ligger något i det", säger han snabbt.
Gå till toppen