Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Tro inte på allt. Tänk själv.

Vill vi bli lurade? Nej. Ändå får välplanterade lögner stort genomslag. Mäktiga länders maktspråk måste mötas med källkritik.

George Soros. Perfekt fiende för den nya högern.Bild: Mary Altaffer
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Ska seriös debatt om rasismens språk föras på rasisternas villkor, SVT?
Ola Larsmos fråga (DN 29/4) är förstås retorisk. Ändå marknadsförde SVT dokumentären George Soros – hjärnan bakom allt om finansmannen och filantropen som blivit extremhögerns främsta hatobjekt med formuleringar som kunde ha hämtats från en konspirationssajt: ”Enligt vissa är han hjärnan bakom en global konspiration med syfte att öppna alla gränser och undergräva folkvalda ledare som Trump, Erdogan, Orban och Putin.”
Efter hård kritik skrevs det om, till det mer korrekta, "enligt högerpopulister är han hjärnan bakom en global konspiration …"
Viktigt, för nej, seriös debatt får inte föras på rasisternas villkor. Och som det konstateras i dokumentären görs Soros redan till 2000-talets "onde jude", med gamla konspirationsteorier och ett antisemitiskt bildspråk.
"Soros 'konspiration' är troligen vår tids mest framgångsrika politiska produkt … En globaliserad perfekt fiende för den nya högern", sammanfattar Hannes Grassegger, journalist på schweiziska Das Magazin, i dokumentären.
Alltså gäller det att vara extra noggrann i all rapportering kring Soros. Narrativet om en global konspiration lurar hela tiden mellan raderna. Med ett tydligt politiskt syfte.
Vill vi bli lurade? Nej, ändå lyckas desinformation sprida sig som löpeld på nätet. Läs gärna Jack Werners tänkvärda bok Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå som fått sin titel från ett äkta citat. En flicka får kvarsittning eftersom hennes mobil pryds av svenska flaggan. Nej, det var inte sant, men en man blir likafullt upprörd och skriver det här på Facebook: ”Ja skiter i att det är fejk … "
Att nagelfara beslutsfattarnas agerande nu under coronakrisen är inte bara tillåtet, det är angeläget. Men kritiken måste vara underbyggd, inte allmänt tyckande.
Rent häpnadsväckande var det i veckan när en man från Lund i Ring P1 frankt ifrågasatte att det ens finns ett virus. Programledare hade fullt sjå att å ena sidan låta mannen komma till tals, å andra sidan bemöta honom. Var får du din information?, frågar hon till slut och får till svar: "Det finns en läkare på internet … ”
Inringaren kan i värsta fall smitta eller smittas, men annars är det här mest fascinerande. Varför vill man ha en egen åsikt om det finns ett virus?
Häpnadsväckande är också de många falska coronanyheterna, som att bara 17 eller 18 i Italien dött i covid – i landet som rapporterat nästan 28 000 avlidna hittills.
EU-kommissionens enhet som granskar desinformation, EUvsDisinfo, har fångat upp detta som en del av en rysk konspirationsteori om att den italienska regeringen avsiktligt mörkar. Bakgrunden ska vara att professor Walter Ricciardi, rådgivare till regeringen, förklarat att bara 12 procent av dödsattesterna anger viruset som enda orsak, resten har också haft andra underliggande hälsoproblem. Alltså en helt annan sak.
Så varför denna desinformation från Kreml?
EUvsDisinfo har under flera veckor noterat att covid-19 dominerar påverkansförsöken nu, med teman som att viruset är tillverkat i ett laboratorium i Kina, Lettland, Ukraina eller Georgien; att det handlar om biologisk krigföring; att det är den globala elitens sätt att minska världens befolkning och att WHO är en del av detta. Till berättelsen hör att EU stod passivt vid virusutbrottet och det är ju sant att unionen famlade och nationalstaterna agerade på egen hand. EU kunde och borde ha gjort mer. Där har unionen mycket att ta igen – men Kreml vill göra detta till unionens svanesång.
När smittspridningen nu tagit fart på allvar i Ryssland avtar den här desinformationen därifrån, men innan lyftes det auktoritära styrelseskicket fram som mer effektivt i krisen.
Syftet med desinformation är att förvirra. I floden av påståenden blir det svårt att se vad som är sant och rimligt och tilliten till beslutsfattare och det demokratiska systemet eroderas.
Kina i sin tur jobbar hårt för sitt anseende i världen och vill tona ner sin roll i berättelsen om corona. Med hot som verktyg – och viss framgång.
I en rapport om desinformationen kring smittan verkar EU under den senaste veckan avsevärt ha mildrat Kinas betydelse efter påtryckningar, vilket Politico och The New York Times var först med att rapportera. Den första rapporten ska mest ha varit en samling av öppna data och nyhetsrapporter om försöken att tona ner virusets koppling till Kina. Men Peking ska ha reagerat snabbt och skarpt – och EU drog tillbaka dokumentet för redigering.
Självcensuren provocerar och EU:s utrikeschef Josep Borrell fick i torsdags inför parlamentet redogöra för om kinesiska påtryckningar har påverkat rapporten. I klartext: mindre om Kina tryckt på, det tas för givet, mer om EU böjt sig. Hans nej övertygar inte.
I veckan gick också Säpo ut med varningen att främmande makt utnyttjar krisen för att försvaga Sverige och nämner företag som behöver stärka kassan – där illasinnade statliga aktörer försöker bryta sig in för att skaffa sig hållhakar. Kinas intresse av strategiska uppköp är väl känt. Dessutom varnas för spionage mot videokonferenser när så många jobbar hemma.
I morgon är det pressfrihetens dag. Fira med lite källkritik: Vem påstår detta? Varför? Vad har avsändaren att vinna på att du tror på det?
Den är inte dum som lurar, utan den som låter sig luras, brukar min mamma säga.
Gå till toppen