Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter,
för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för
att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Sommaren 1994. Martin Dahlin, Tommy Svensson och Kenneth Andersson.Bild: Tomas Oneborg/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
I helljuset från min vän Björns framkörda lilla röda Renault, någon måste ha varit nykter, försökte vi tappert bada i det ankelhöga vattnet vid bronsskulpturen Druvan i Stadsparken i Ängelholm. Det var minuterna efter Rumänien, efter Ravellis byfånenäve i luften där borta i Palo Alto i Kalifornien, och sommarnatten var kanske lika lycklig som vi nu påstår.
Premiuminnehåll
Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.