Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: Inget humant i velighet.

Gömd. Men inte en del av samhället.Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Snäll. Godhjärtad. Schysst. Humanitär. Så där som en hygglig svensk i allmänhet vill vara. Men vilket samhälle är egentligen schysstast – det som levererar ett bestämt ja eller nej på asylfrågan eller det som säger njaee?
I nästa vecka möts den migrationspolitiska kommittén för att försöka enas. När ska den som vill söka asyl på nytt efter att ha fått ett slutligt nej kunna göra det? Efter fyra år, som idag? Eller, som flera partier lutar åt, efter tio år?
Det är ingen hemlighet att många som får avslag på sin asylansökan går under jorden. Hur många som gömmer sig i ett skuggsamhälle är omöjligt att säga. Ibland uppskattas de till flera tiotusentals personer, en hel del barn.
Det är farligt, anser bland andra M, att sända signalen att det ”bara” gäller att hålla sig kvar i landet så får man snart en ny chans.
MP, som vill behålla fyraårsgränsen, tillhör dem som tror att en förlängd tidsgräns bara gör att människor tvingas gömma sig längre i skuggsamhället.
SD vill inte ens riskera att uppfattas som mjuka i denna fråga. En asylansökan, säger de, inte fler.
”Det går inte att leva gömd”, sade en svensk toppolitiker i en DN-intervju 2017. Det var Ardalan Shekarabi (S), idag socialförsäkringsminister. Som barn gömde sig han och hans mamma som asylsökande från Iran.
Shekarabi har alltså erfarenhet av det omänskliga i att leva i ett parallellsamhälle, att så gott som dagligen möta isoleringen, kanske misären, skräcken i risken för upptäckt. Och han har grunnat fram sina svar:
Flyktingpolitiken måste hålla ihop. Ha legitimitet. Ett nej är ett nej, den som fått ett avslag måste lämna Sverige. Tufft men nödvändigt.
Visst går det att göra som Sverige hittills ofta gjort. Locka med fler chanser. Erbjuda kryphål eller mumla ett kanske.
Men schysst är det inte.
Gå till toppen