Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mats Skogkär: En högst oläglig dom för EU.

Utöver alla andra problem EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen måste hantera har den tyska författningsdomstolen börjat trilskas om Europeiska centralbankens stödköp av statsobligationer.Bild: Francois Lenoir
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Mitt i coronakrisen har EU-kommissionen hamnat på kollisionskurs med unionens tyngsta medlemsstat, Tyskland. Eller åtminstone med den mäktiga tyska författningsdomstolen.
I tisdags reste domstolen, med säte i Karlsruhe, principiella invändningar mot den europeiska centralbankens, ECB, stödköpsprogram för statsobligationer, som pågått sedan 2015.
Författningsdomstolen ifrågasätter att programmet är fullt förenligt med den tyska konstitutionen, särskilt som det inte godkänts av vare sig den tyska förbundsdagen eller Tysklands förbundsregering.
EU-lag står över nationell lagstiftning, svarade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på söndagen, och hotar att vidta rättsliga åtgärder mot Tyskland.
En schism som kommer högst olägligt.
Visserligen berör författningsdomstolens utlåtande inte stödköpen av stats- och företagsobligationer i euroländerna med anledning av coronapandemin. Beskedet från den tyska domstolen kan dock ses som en tydlig varning till ECB:s ledning, som lovat att göra "allt som krävs inom sitt mandat" för att stötta ekonomin i euroländerna i kölvattnet av pandemin.
Den tyska hållningen – allt sedan finanskrisen – är att EU inte är en skuldunion där medlemmarna ansvarar för varandras skulder.
Även om ECB kan formulera ett svar som gör domarna i Karlsruhe nöjda är konflikten ännu ett exempel på hur svagheter i unionsbygget visar sig i kristider.
Som det ironiskt heter i it-sammanhang: It's not a bug, it's a feature. Det är inget fel i systemet, det är så systemet är uppbyggt.
Regeringar sitter på mandat från landets egna väljare och det är inför dem de står till svars.
När det kommer till kritan är varje medlemsstat därför sig själv närmast och solidariteten med övriga tydligt villkorad.
Gå till toppen