Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Hat och hot mot politiker urholkar demokratin.

Irene Svenonius (M), senast i raden av hotade politiker.Bild: Jessica Gow/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Sedan årsskiftet är det möjligt för domstolarna att utdöma särskilt stränga straff för brott som riktar sig mot politiker – om motivet för brottet är kopplat till offrets förtroendeuppdrag.
De senaste åren har angreppen mot politiker ökat i omfattning. Brottsförebyggande rådets rapport Politikernas trygghetsundersökning (2019:15) från i höstas visar en klar och tydlig trendmässig uppgång av andelen förtroendevalda som utsätts för trakasserier, hot och våld perioden 2012 till 2018. Det senaste valåret uppgav var tredje politiker att de drabbats.
I fredags ställdes en man inför rätta för att i mitten av oktober förra året hotat spränga Kristdemokraternas partiledare Ebba Buschs bil i luften. Ingen från KD ville uttala sig i samband med rättegången. Många politiker undviker att tala om hoten, rädda för att det ska göra situationen värre.
Riksdagsledamoten Linda Snecker (V) har flera gånger utsatts för hot och trakasserier, något som vid två tillfällen lett till fällande domar. Hon anser att det är viktigt att våga vara öppen.
"Det här är en fråga om demokrati. Vilka ska orka vilja bli politiker när det ser ut så här", frågade Snecker retoriskt i P1-morgon.
Under valborgshelgen utsattes Region Stockholms finansregionråd Irene Svenonius (M). I skydd av mörkret sprayades "Avgå" på ytterväggen till familjens villa. Afa, Antifascistisk aktion, i sina metoder till förvillelse lika de fascister de säger sig bekämpa, tog på sig dådet.
Förundersökningen kring händelsen lades snabbt ner. Det lär knappast stärka en redan svag vilja bland politiker att anmäla. Eller avskräcka angripare.
I sin senaste årsrapport pekar Säpo bland annat på att högerextrem ideologi lockar allt fler i Sverige. Men om nazister hotar eller på annat sätt angriper politiker eller andra är det ingen utanför de högerextremas snäva krets som finner det nödvändigt att försöka problematisera, nyansera och sätta in övergreppet i ett större samhälleligt sammanhang. När angriparna kommer från en våldsbejakande vänsterextrem rörelse blir reaktionen emellanåt en annan.
På sina håll trivialiserades också angreppet mot Svenonius. Hade inte hon som högsta ansvariga politiker å det grövsta misskött bygget av Nya Karolinska Sjukhuset? Var inte klottret – "Avgå" – i grund och botten tämligen oförargligt? Visserligen var tilltaget både dumt och kontraproduktivt, resonerades det, men var det inte samtidigt också fullt begripligt, närmast ofrånkomlig reaktion med tanke på politiska beslut Svenonius fattat?
Men i en demokrati sker det politiska ansvarsutkrävandet genom just en demokratisk process. Politiker – oavsett partifärg – som missköter sig ska inte drivas bort med hjälp av trakasserier, hot och våld. De röstas bort.
Det finns de som avfärdar straffskärpningen för angrepp på politiker som en form av privilegielagstiftning, som ett uttryck för att politiker är förmer än andra. Men att brott mot förtroendevalda just för att de är förtroendevalda numera kan straffas extra hårt ska i första hand ses som ett skydd för det demokratiska systemet.
Det är av omsorg om demokratin och av hänsyn till det gemensamma bästa som politiker som grupp är särskilt skyddsvärda. Ett samhälle där bara de tuffaste och mest hårdhudade orkar ta på sig politiska uppdrag blir ett sämre samhälle att leva i för alla.
Gå till toppen