Att skydda de äldsta, de mest sårbara från smittan, var det främsta syftet med den svenska pandemistrategin, sådan den nu var och är.

Det gick inte ens så där. Det gick riktigt dåligt. Smittan tog sig in på äldreboenden och hos gamla med hemtjänst.

Av de 2 075 personer som fram till och med den 28 april avlidit i covid-19 i Sverige hade 948 personer bott på ett äldreboende och 493 hade haft hemtjänst.

"Nu försöker vi verkligen se om vi kan göra något för att minska risken så mycket som möjligt", sade statsepidemiolog Anders Tegnell i förra veckan.

Ännu tycks den polletten inte ha trillat ner hos alla.

På onsdagen rapporterade Ekot att såväl Stockholm som Sörmland, två av de län som drabbats hårdast av covid-19, fortsätter att flytta in äldre på boenden där smittan redan finns.

Enligt Stockholms äldredirektör Patric Rylander hade alternativet varit att stänga boendena och då hade "ganska många" inte fått någon hjälp.

En äldreomsorg där valet står mellan att inte få hjälp och att utsättas för risken att bli smittad med en livshotande sjukdom, är det att prioritera skyddet av de äldre?

I ett hus på Lundavägen i Malmö har Malmö stad och Region Skåne öppnat ett särskilt korttidsboende med 44 platser för äldre som är sjuka i covid-19.

Fortfarande bor några friska äldre i huset på Lundavägen, på ett eget våningsplan. De skulle ha flyttats till ett annat korttidsboende, men så tog sig smittan in där.

Regeringen satsar nu 2,2 miljarder kronor på ett "äldreomsorgslyft". De som vårdar äldre ska ges bättre utbildning och bättre arbetsvillkor.

Utmärkt. Men det löser inga akuta problem. Ett minimikrav måste vara att friska äldre inte tvingas flytta in bland redan sjuka.