Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om utdelningar och penningpolitiken.

Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Arbetstagare som nu permitteras får en stor del av uteblivna inkomster ersatta med skattemedel – för att kunna leva på sin lön, men också för att arbetsgivaren ska ha kvar sina anställda den dag det åter går att gå upp i produktion. Till nytta för såväl företag som anställda.
Argumenten för att företag som får statligt stöd i krisen inte delar ut pengarna till aktieägarna gavs i huvudledaren (6/5): förtroendet för företaget skadas och möjligheten att få mer stöd framöver krymper. I denna historiskt svåra kris behöver alla göra uppoffringar.
Dagens första läsarbrev uttrycker en annan uppfattning. Det andra oroar sig för penningpolitiken.
Heidi Avellan
Dela ut till aktieägarna.
En klappjakt på företag som vill dela ut pengar till aktieägarna och samtidigt gärna tar emot statligt stöd är i full gång. I en huvudledare (6/5) ansluter tidningen till detta drev. Företag som ansöker om stöd ska inte ha några pengar om de samtidigt ger utdelning till aktieägarna tycker tidningen och förklarar att detta inte bara handlar om juridik utan också om ”hänsyn till politiken och allmänheten”.
Det handlar väl också om ekonomi, till exempel om hänsyn till kommande pensionärer och om hundratusentals så kallade småsparare? Alla AP fonder är storägare i våra börsbolag och går miste om mångmiljardbelopp vid inställd utdelning. Staten själv är ägare till en betydande del av vårt nödlidande näringsliv. Skall utdelningar till pensionärer, småsparare och till staten själv förklaras vara utslag av girig kapitalism? SKF, Assa Abloy, Volvo och alla vi andra kan lugnt ta emot skattepengar när de erbjuds, och vi behöver inte skämmas.
Einar Fjellman
Risker när Riksbanken agerar.
En huvudledare (11/5) tar upp frågan hur allt krisstöd ska betalas. Nya faror väntar runt hörnet om man nu inte börjar planera för återbetalningen av de gigantiska stöden. Hur är det tänkt att coronakrisens offentliga utgifter ska finansieras? Normalt sett ska det ju skötas via finanspolitiken inom ramen för det finanspolitiska ramverket. Men dess mål, som överskott i offentlig sektor, skuldankare och utgiftstak, verkar nu som bortblåsta. Istället träder Riksbanken in. Det kan vara ok i det korta perspektivet, men hur kan penningpolitiken användas när både styrränta och långa räntor för tillfället har abdikerat? Jo, Riksbanken använder sin balansräkning för att köpa bland annat statsobligationer.
Så här skriver banken själv: "När Riksbanken köper tillgångar (till exempel obligationer eller företagscertifikat) ökar innehavet av värdepapper på tillgångssidan. Riksbanken betalar för sina köp genom att 'skapa centralbankspengar', det vill säga utöka banksystemets likviditetsöverskott gentemot Riksbanken, så att inlåningen från banksystemet ökar på skuldsidan." Banken trycker egna pengar. Det som på fackspråk heter ”monetär finansiering av statsskulden” har mera setts som en förlängning av penningpolitiken, men nu gäller andra tag och andra belopp. Nu driver Riksbanken finanspolitik åt staten med risk för att gränsen mellan Riksbanken och staten suddas ut. Det är då det börjar bli problematiskt.
När en centralbank trycker egna pengar för att köpa statsobligationer ökar också penningmängden. Då ökar också risken för ovälkommen inflation. En mer öppen debatt om detta vore verkligen på sin plats.
Bo Åhnebrink
Gå till toppen